Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Srkelic Hr. Anmårkaren behagar yttra si g, så hade det kanhända
varit föimånligsre (or andra och för mig sjelf, ån att jag 4 som
skett — för att fortsätta den iutressanfa allegorin — spånni mig
sjelf i spannrrmen ocli iiickat vissa Herrars söndriga musikarbeten.
Bland andra min grundliga Granskares anmärkningar, 15t*r
han också ej personalittfcr felas. Han falar t. ex. om mitt flitiga
bevistande af allmänna Gudstj ens ten, förmodligen ironiskt. J«g
efterskånker honom svaret ai denna fromma erinran, — En ånuu
förhatligare skugga Jåier min ädelmodiga Rec. falla på min
ka-rakter , i det han anklagar mig lör egentiytta. Och hår höjer
det goda medvetandet min röst: Jag uppmanar hårmedelst livar
och en af mina Vånner och Fiender, livar och en, som kant
mig under någon period från den tid, då j..g, en tjugc-tvårig
yngling, först helsade det lyckliga Sverige, jag uppmanar alla dessa
allvaisamt ocli högtidligt, att tillvita mig en handling, som
hårlett sig irån denna skåndliga läst. Jag uppmanar de brandlidande
i Görheborg, Uddev..l!a och Christinehamn samt Stockholms
Fattige, hvilka jag leinnat inkomsten af så många concerter, utan
att någonsin vilja lysa med mitt namn, att betyga huruvida jag
gjort lnig förtjent af dessa våiiSrande tillmålen. Annu lår
mången af Stockholms invånare erinra sig, att jag med bitråde af de
elever i den musikskola, som j«g böl jade att dana, men som
på ett skamligt sått blef Jörstöid, — l\.lmsönd.igi,n 1794 för
kongl. musikaliska Akademiens råkning uppföi¿e musiken till
Grauns Jesu dud. Visserligen skall man förebrå 111ig ilera
svagheter och fel , men girighet och eg nnyita blifva förmodligen de
sista som nåmnas 0111 min karakter, ål ven af den mest
sannings-lösa delatör.
Ännu-kunde jag vål ha allehanda, att språka med Rec. om;
men tiden tiliåfer mig ej att Jångre uppehålla 111ig med honom.
Också börjar hans såliskap, i förtroende sagdt, bli något tråkigt.
Jag slufar då, tiliönskandes Tionoin föiöfiigt aJit godr, och
utbeder mig blott af honom den ynnesten, att han liter min Messa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
