- Project Runeberg -  Elegant-Tidning 1810 /
39:[3]

(1810) [MARC] [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

S E S T I N E *)

af Siinnazaro. . •

En ensHg.engelinna stå i skuggan ♦

Med gyllne hår, mer strålande Än solen, —

Etr saligt ådc! — såg jag hÄromdagcn; ’

Med ljusa blicken ftch med hvira handen
Hon gladde blomstren på den gråna kullen,.

Som jag besjunga vill i alla tider.

» *’*

Ve mig! »Är ¿kall jag återse de tider»

Då hon mig sitta ber i svala skuggan, ’ m

Och fäster mig på denna sälla kullen
Från gryningen till afskedet af solen,

Och räcker mig den mjälla hvita handeq,.

Så ofta, som hon.gjorde på den dagen? ’

Hvar gång jag mins den dyrkansvÄrda dagen.

Och än i hjertat klarna glädjens tider,

Jag åtrår skänken af den dyra -handen,

Som kåwltk gaf, och frågar: hvar Är skuggan?’

Se, redan hvilar sig uied Vågen, Solen: x
Hvi ser jag engeln ej på rika kullen? *

Hvad vällust njot du, då du såg från kullen,

Mitt skåna fosterland! den väna dagen,

Till hvilkens sol kom min, den andra solen: /

*) Ststinens versform construeras af sex Strofer,, hvarje strof af srx<
Rader. Radernas slutord äfo beständigt desamma, men återvända i
en viss ordning, hvars reglor vi vilja pä ett annat ställe anföra. Dess
inre karakter är ett älskande vemod, fom sväfvar fram och äter mellan
vissa hnfvudbeståmningar af sitt saknade föremål. Dessa
-föreställningar besvara hvarandra, likt ett mängfördeladt echo, som
förklingar mot sliitet af strofen, men starkt upphämtas af den nästföljande,
som Ster upplöser och förmildrar det; och sä ändä igenom, till
dess de i eu terzin sammanfattas, och der i en slags chor pä en
gång utandas sina älskade minnen. Man har orätt fördömt denna
versart såsom onaturlig. Denna upprepning, af consonanzer är grun*
dad i saknadens egen natur. ——

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:09:09 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/elegant10/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free