Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aldrig skadat någons Medborgerliga rykte eller någonsin med Löjets
pilar syftat åt det, som verkligen Sr heiigt och vöi dnadsvårdt. Men
åudå har den allmSnna Opinionen brSnmårkt detta Blad, såsom det
skåndligaste jaf alla, som nånsin sett ljuset. Lå<om oss då också
efterse hur vi kunna förklara det. — Polyfein (vi tala än alltid om
dess första period) beskrattade allt hvad mSngden hittills ansåg som
Svenska Snillets prydnad, och hvad hon hittills njöt — åtminstone
med kall beundran; — Polyfem berömde aldrig; han tycktes fågna
sig att uppleta det elSndiga eller med likgiltighet förbigå det goda
hos de författare, dem han tadlade eller icke nåmde ; — Polyfem,
hvad som ännu värre var, föthånade alla, men hade sjelf ingenting
positift att såga. Nu kånner du af gammalt våra redliga Landsmän:
de ha för mycket samvete för att verkligen kunna roa sig på
sanningens bekostnad (eller hvad de åtminstone anse derför). Polyfem
tvingar ofta, äfven sina mest orthodoxa låsare, till skratt; men i
samma ögonblick som deras skrattspånda muskler åter slaknat,
klagade de högljudt öfver Utg. oförskämdhet, ocli öfver sig sjelfva,
som förolämpade med sitt löje sina stora älsklingar. Också bör
man förlåta dessa läsare, som ej sjelfva gjort sig reda för sina
föreställningar, om de trodde att Utg. af Polyfem, som blott
tycktes lefva för att förarga Svenska Klassici, sjelf antingen af
uppenbar ilska, eller af hemligt, personligt agg, hvasste sina vapen. Det
är ju också naturligt: låt vara att ett poem, ett vitterhetssycke
skulle misslyckas: det år ju bara bokståfver, det skadar ingen
menni-ska; tvertom, P.ipperbruksågaren, Boktryckaren, Bokbindaren vinna
ju derpå, och industrin och nåringarue föi kofras. Hvarför skall
man då med kritiker, som ändå alltid göra en ledsen, jöka
förolämpa sin nästa? Hvar och cn har tin svaghet; ingen år som icke
å minstone gjort en sottise, om lian också ej skulle tryckt den: vi
beliöfva .alla öfversendt: hvarför då blotta andras ofördelaktiga
sidor? — Jag slåi vad, att du som tillbragt fre år i England, icke
kan hindra dig från ett litet löje, då du låser dessa rader; men så
resonerar man allmänt hår, och jag vet sjelf inte, om j.g nu
menat det allvarsamt eller ironiskt. — Men du bör också veta, att all
kritik sedan Hr Silverstolpes Litt. Tidn. upphörde, hår legat i
• lägervall i jag nämner icke Åbo Litt. Tidn., hvars Redakför visser-
- ligen var för ömsinnad, att vilja någon menniska ondt): Utgafs ett
verk af någon, hvars nauuu händelsevis £.nus tryckt på titelbladet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
