Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förmodan. Han blef kär i den skonn Psnthon, och hans lidelse
vann åntligen, efter ett långt motstånd, så mycken makt öfver
honom, ött han fatm sig tvungen (säger Xenophon) anmoda hetm«
om något, hvilket den sköna Drottningen, som innerligt älskade
sin fiåuvarande Gemå , nödvändigt måste afsiå honoui. Likväl ,ville
hon ännu icke at^kiaga honom hos Cyrus, emedan hon ej Wlle
blottställa den olörsigtiga ynglingen lör faran atr . förlora *en’-ssä
vigtig vän. M-n *05 den olycklige började hota inei "vJlct, ’tfrojde
hon ej läiTgre atr féikunna Cyrus, åt hvilken osäker vårdare ¿an
lude anförtrott henne. Strax kallade Cyrus sin gunstling til^aka,
och fann ett medel att på godt maner a/lägsoa honom fran Panthea.
Denna „Prinsessa uifturättade emellertid sin gemål, om allt
hvad han i afseende på hennto var den ädelmodige Cyrus skyldig,
och tåd.le honom? att ju iörr dess hellre befria sig från det
Assy-riska partiet och bli en. ung Hjeltes vän, som genom sin vishet och
godhet gjorde iler eröfringar, ån genom sina vapen. Abradates
följde sin makas råd, och Panthea njöt‘den förnöjelsen, att vara
SHfterskan af ett skönt förbund, och att på ett. 5de.lt sätt hafva
ve-dergällt Cyrus hans ådla uppförande mot henne. Någon tid derefter
kom det till en afgörande drabbning mellan denna Ptins och den
ryktbare Lydiske monarken KrJsus. Panthea hade i hemliehet låtit
göra åt sin gemål en praktfull gyllene vapenrustning. och öxverraska*.
tk- honom »fÄrmadadr dérmect; tus t da han beredde sig rill striden.
Abradates betygade henne en angenäm förvåning deröfvsr, att Him
utan betänkande kunraat besluta sig till Uppoffrandet af sifta A
baraSte smycken, för att förvandla det till en ridderl^ pryjnafl för
sin nian; ’’Behöfver jag någon annaa ..prydnad art Dig,”, svarade
Pantljtea, ’’och hvarmed skulle jag meHipiåi^jjtn qm hvar och en
skådar Dig med mina ögon?” Med i&saa #rd påklådde hon
honom de^jköna vapnen; men, fastän hon. sök fe dölja det, smögo
sig tarjr ned för hennes kinder. AbracOTet, som i sig sjelf var ea
af de skön.iite mån, såg så retande ocb *el ut i denna, herrliga
rus^iting, att man icke kunde vända’ ögonen ifrån honom. (Jag
berättar beständigt med Xcnophons og?J. -.-Redan höll lian tyglarne t*
i händren och var färdig art bestiga sia syjifiivagn, då Panthea
vinkade alla närvarande att a/lägyia sig, pch tog afsked af honom med* *
följande, den ädlaste Spartanska värdiga 6ri: .
^oitiättning nästa g5rg.) *4*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
