Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hienne vara vid godt mod och aflägsna sig — ”1 sanning,’* säger
Xenophon, ’’gjorde Abradates och hans.v.gn cn skön anblick, men
ingen hade ögon fös honom , förrän Psnthea var borgången.’’
Abradates kom icke lefvande tillboka uc slaget; men ban
hade bidragit till, dess vinnande och;dog en ådei dödj Eröfringen af
Sar des, som var den omedelbara frukten a! denna seger, sysselsatte
Segrarn så mycket, att några dagar gingo förbi, innan han påminte
sig den olypklige Försten. "Hvar år. Abradates?”’ frågade haa
äntligen. Man syde honom, att han. vore omfoinmea i striden,
cch hans Gemål (tilläde en af betjeningen) har uppsökt hans lik,
och på sin egen vagn fört det med sig till stranden af; Pactolus;
och under det hennes hofmån^och slafvar gråfva hans graf, sitrer
hon på jorden, håller hans hufvud i sitt knä,. och< har ryckt af
sig alla sina smyeken, för att decmed bepryda det älskade stoftet.
Cyrus skyndar till detta sorgiiga skådespel:: men då han
ser den sköna Olyckliga sitta, på jorden,.med liket i sitt sköre,
brister hans manliga hjerta; hans tåcar falla ned på . den afsomnade.
“Du Ädla och trogna själ,’’ ropar han, "så har du. gått- och oss
har du lemnat qvai!’’ —-Han vill med dessa ord • fatta. honom vid
handen, och handen stannar t hans; ty en egyptisk sabel hade
»öndrat henne från armen. Denna omständighet törökte Cyri
smärta ; den Olyckliga gaf ett högt skri 4 tog den älskade handen ur
Cyri hand, och fogade den åter fast så godt hon kunde. ’’Så är
allt det öfriga tillredt,” sade hon. "Men hvarför« skulle Du se
det? — Och jag — jag vet, att allt* detta < vederfors honom för
min skull. Det var j.ig dår.ikfiga, som eldade, honom, att våga
allt, föratt visa sig såsom Din vän och förtjena din.aktning. Och
o!’j»g är viss; aft han icke täiikte på hvad. som. kunde hända
honom, utan blott hvad han ville göra, för att bli.angenäm för Dig.
Och, så skänkte han sitt lif utan att ångra det —-och j.ig — sitter
hår ’bredvid honom och andas!” —-
Cyrus svarade henne en stund blott - med tårar. Äntligen då
haa åter faun ord,,bemödade han sig att • upprätta henne med de
enda föreställningar, som hennes själ i ett sådant tillsiåad kunde
fördraga. Tillika låt han utbreda framför henne allt det, som han hade
befallt framskaiirr till likets utsmyckande och en präktig begrafning.
”Och tro icke ,’* sade han, ’’att • du nu år öfvergifven ! Jag vördar
din kyskhet, dia hela dygd; jag skall aldrig upphöra att gifva dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
