Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tidigare 5n vanligt, strofva om Söndagen äfven Doktorer och
Vattnbårare omkring, beggedera lika oumbärliga, och vid dålig
väderlek de enda som möta hvarnndra på de öde gatorna; ty
Paris-boen skyr ingenting så mycket som regn, hvilket åttr Vattenbärarna
och Doktorerne måste hålla i Ära; de iörre, emedan vattnet hör till
deras element, och de senare, emedan det är den kraftigaste
beståndsdelen i der^s oräkneliga Tisaner, De af Neptune och Erkulaps
sö-ner, som åkande drilva sina värf, tycka sig vara förnämare än
devras Embetsbröder som trampa stengatan, ehuru Vatten-åkaren icke
sä.jer bärtre vatfen an Vatten-bäraren, och Doktoren i Karossen icke
sällan kurerar färre Sjuklingar än hans Kollega till fols. På
Herrans d.tg sluter Minerva igen sina Auditorier, lägger Gudinnan med
de forbundna ögonen ned Svärd och Vågskål, gömmer Mercnr
pungen, och i hans rika salar, der annars hela Berg af gu!l och
silf-ver hopa sig, löpa B^khållarne okammade och med nakna fotter
omkring. Allt sträcker gevär lur Söndagen; allt synes vördnadsfullt
böja sig för honom. Endast han, som från tidens begynnelse gäckac
Visheten så väl som Dygden, Rikedomen så väl som Högheten»den
oblyge Brodern Döden, står kall och styf, och hans lia härjar
menniskobarnen utan undantag. Sjelf den värsta Sabbatsbryfare,
sätter han Snickare och Apothekr.re, Prester och Klockare,
Likbe-djare och Liktalare, Sorgfolk och skämtande Arfvingar i rörelse,
Och tvingar Doktorerne sjeifva, som sedan årtusenden, ehuru förgäf«
ves, anställt parforce-jsgt på honom, att vanhelga sabbaten.
Mel-lertid pläga de Paiisiika EjkuLperne, merendels blott tillbringa
jörstu hälften dewif vid sjuksängen, lör att äntligen kunna lå njuta
den sista i sällskap med inska och glada mennükor.
Men på intet stälie råder denna dagen mer lif*och
verksamhet, än i den Sinnliga Njutningens tempel, det är, på Källarna,
Kaffehusen och hos Restnuratör<rna. Hår står en rubimöd Kypare
och tappar ur ert och samma fat vin ordinaire, vin de Maeon och
vin de Beaune. Dcrefrer sätter han för gästerna en rätt comme il
n’y a pas d’autre à Paris, hvarvid han dristigt beropar sig på
Kännares omdöme, hvilka iör skam skull, ehuru med grimact-r,
bekräfta detsamma. Der sirter vid ingången till Kaffehuset på en bänk
en Garçon, väl friserad, men med hängande strumpor, och bränner
i en kaffebrånnare af bläck, Arabiens aromatiska bönor. I det han
öppnar maschinen för att se efrer, om inte det än är slut på det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
