Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bohus slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BO II Uti SLOTT.
5
menter; men kastar se’n ifrån sig en olidelig lukt och slank, sä att de
arme deliuqnenter vilja hellre dö, än der blifva liggande något dygn, se n
längre, hvarigenom ock mänga bringas till en sann bekäunelse, bättring och
omvändelse, der de eljest intet kunnat bringas till rätta,"(!)
Som motstycke till den här meddelade planteckning af ruinerna,
sådane de nu befinnas, bifogas en annan af 1G58- (Se föreg, sida.) E>ess
öfverensstämmelse med för handen varande lemningar är svår att inse;
men som säkert torde i alla fall kunna antagas, att fästningsverken, i
jemförelse med holmen, äro tilltagne i för stor skala.
Prinsessan Ingeborg, konung Hakon V’s i Norge dotter, blef år 1 .’102,
vid endast 6 årg ålder, förlofvad med sveDska hertigen Erik. Då denne
sedan, i anledning af sin oenighet med brödren, konung Birger, måste fly
ur Sverge, fick ban af sin svärfar i förläning Kongbälls stad och slott,
samt sedermera äfven Varberg, hvilket konung Hakon till den ändan
inlöste från dess ägare, grefve Jacob af Halland. Äfven bistod ban sin
tillkommande måg både med folk och penningar i dennes krig mot konung
Birger. Då, efter dem emellan sluten fred, hertig Erik, i samråd med
sin broder Valdemar, först lockat konung Birger, att låta gripa och aflifva
sin ädle rådgifvare, marsken Thorkel Knntsson, och derefter begick det
skändliga förräderi, att taga konungen sjelf med gemål och barn tillfånga,
och tvinga honom, att afstå nästan bela riket; flydde Birger till sin svåger,
danska konungen Erik Menved, och fick af denne bistånd till att
åter-eröfra sitt rike. Ett förödande inbördes krig uppstod nu. Under det detta
som bäst pågick, började vänskapen mellan den tillkommande svärfadren
och mägen att kallna. Hertigen, som märkte detta, föll pä den ideen, att
redan nu begära sin elfva års gamla brud, menande sig sålunda få någon
underpant på norska konungens fortfarande medhåll. Han lät tillika i
Konghäll göra stora anstalter till bröllopet. Men under tiden hade grefve
Jacob börjat ångra att han afstått Varberg, och låg öfver konungen att fä
det tillbaka, så att, när hertigen frambar sin åstundan, fordrade Hakon,
att han dessförinnan skulle återlemna Varberg. Sotn likväl hertig Erik, i
sin dåvarande kritiska ställning, ansåg rädligast att behalla niirodnc fäste,
så svarade ban konungen, som urkunden på rim förtäljer: »Gud gifve
henne lycka ehvart hon går; men Varberg får du ej åter i år," syftande med
den första versen på sin unga trolofvade; reste sedan tillbaka till Konghäll,
och fördref tiden på bästa sätt med de sina, kalasande på den tillämnade
bröllopskosten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
