Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bohus slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JO BOHUS SLOTT.
till och med en gång blef af de svenska tillfåugatagen. Detta fälttåg skulle
förmodligen utgjort ett upplysande bidrag, i frågan om stora fästningars
nytta eller gagnlöshet, derest icke Herr Thord» planer i förtid blifvit
afbrutna, då han den 9 Maj föll för en lönnmördares hand.
Då Sten Sture den äldre, för en kort tid, lyckades lossa Sverge frän
Calmare-unionens fjettrar, blefvo dessa ansträngningar icke utan inverkan
äfven på Norge. Det har till och med päståts, att »gamle herr Sten" haft
sina händer med i det uppror, som på konung Hans’s tid ägde rum, för
hvilket Knut Alfsson, en Hafthorssönernas ättling, stod i spetsen, och efter
dennes fall Herlof Hydefad. Efter att hafva eröfrat åtskilliga norska fästen,
ryckte han år 1502 mot Bohus, afbrändc Konghäll, men kunde ingenting
uträtta mot slottet, som försvarades af Otto Rud, utan måste draga sig
deriirån. Till upprorets dämpande sände konungen sin son, prins
Christiern, sedermera Christian II, till Norge med en krigsmakt. Vid afresan
anbefallte honom fadren, att i sina åtgöranden rädföra sig med den kloke
och högt ansedde biskop Carl i Hammar, till hvilken ban medgaf honom
ett bref. Ankommen till Norge kufvade den kraftfulle unge fursten snart
upproret, och fick Herlof Hydefad sjelf fangen, som återfördes till Bohus,
underkastades der pinligt förhör, rådbråkades och lades pä stegel utanför
fästningen. Under förhöret angaf ban både misstänkte och omisstänkte.
Christian anordnade blodsdomstolar, och lät afrätta sa mänga af adeln, ban
möjligen kunde få under bilan. Bland audra som ådrogo sig hans vrede
var presten i Konghäll, Herr Carl, och det af skäl, att han, som beredt
Herlot Hydefad till döden, sedermera sin pligt trogen, vägrade att
uppenbara, hvad denne under bigtens insegel honom anförtrott. Otto Rud
lyckades dock den gängen geuom sin mellankomst frälsa honom från vidare
obehagligheter. Det rådgifvarekall, hvartill konung Hans utsett biskopen
i Hammar, var aldeles icke i den sjelfràdige Christierns tycke. Han behöll
visserligen biskopen en tid hos sig; men utlemnade icke brefvet, och
lät slutligen fängsla honom, under beskyllning af delaktighet i upproret.
Då hittades olyckligtvis i biskopens gömmor en skrifvelse frän presten
Carl i Konghäll, hvilket ånyo blottstälde denne för prinsens misstankar.
Biskopen behandlades i fängelset sä hårdt, att ban icke säg någon.utväg
till räddning, om icke i flygten. Han sönderskar lakan och sängkläder,
och snodde af remsorne ett rep, vid hvilket ban, under nattens stillhet,
försökte att hala sig ner från tornet, der ban satt. Repet var dock för svagt
till ändamålet, det brast, ban störtade ner och afbröt benet. Om
morgonen satt repstumpen qvar i fenstret, ocb spåren i snön visade den väg den
olycklige krälat. Prinsen till häst, i spetsen för hoffolk och soldater, begaf
sig sjelf åstad att inhemta honom, och tiygtingen, uppsnokad af en jagt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
