Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bohus slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IIOHUS SLOTT. 13
hund, kröp fram ur sitt göm in c, så eländig han var. Han blef af prinsen
öfveröst med ovett, återfördes till tornet och sattes der i sträng arrest,
hvarest han dock snart (1508) afled af sitt benbrott och den härda
behandling, han måste utstå. Dessförinnan bekände han, att presten Carl
var oskyldig, och detta, i förening med den af Christern högt älskade
Dyvekas, och hennes mors Sigbrits törbön, hade den stackars presten att
tacka, att ban äfven nu, ehuru med svårighet, undgick den hotande faran.
Då Gustaf Vasa i Sverge åter upptog och fulländade det af Sturarne
påbegynta befrielsekriget frän utländskt förtryck, synes han tillika hafva
haft lör afsigt, att utvidga sitt lands gränsor ända till Vesterhafvet, der
Sverge, pä hans tid. icke ägde mer än en liten fläck vid Götha Elfs utlopp.
I enlighet med denna föresats, bemägtigade sig hans krigshärar, under
anförande af Lars Siggeson (Sparre) och Thore Jönsson (Roos), Bohuslän med
dess borgar Carlsborg och Olsborg, men vågade sig icke mot det fasta
Bohus slott, hvilket således med sitt närmaste område förblef danskt. Detta
fäste var i Norge det sista som attull från Christiern. Erik Eriksson
(Gyl-denhorn |, den dåvarande borgherren, var är 1523 i Danmark, gaf der
konung Fredrik I sin handfästning, att hålla honom Bohus tillhanda, och
förde sedan fortfarande befälet derstädes till 1527, dä Clans Bilde erhöll
det i förläning; en verksam och kraftfull höfding, sädan han i dessa
oroliga tider altför väl behöfdes. Konung Fredrik hade visserligen, i den
försäkran han vid anträdet till Regeringen afgaf, förbundit sig, att icke
lemna Norges slott och län till andra än infödde Norrmän; detta oaktadt
förlänades herr Claus 1532 utom slottet äfven med dess underlydande
höfdingedöme. Det säges att han, sedan Gustaf Vasa, pä mötet i Svartsjö
samma är, samtyckt att för peuniugar afstå den del af Viken svenskarne
innehade, af egna medel utbetalt lösesumman, i så fall var visserligen
förläningcn väl motiverad. Han skulle de tre första ären hafva den fri
frän utskylder, men bespisa garnizonen. samt underhålla slottets byggnader.
Vid denna tidpunkt pågick som bäst Luthers reformation. Konghälls
kloster indrogs, dess besittningar förlänades åt en Jörgen Stelnsson, och
munkarne ginge» ut i verlden, att genom tidsenlig verksamhet förtjena sitt
bröd. Det gick stormigt till i Konghäll vid religionsreformen. Presten
derstädes Herr Lars, som var den gamla läran tillgifven, dundrade från
predikstolen mot nyhetsmakarne, och det kom till handgripligheter mellan de
båda lärornas bekännare. Detlof von Anfelt, som dä förde befälet på
Bohus, förmodeligen pä Claus Biides vägnar, måste skynda ner i staden, att
med vapenmakt återställa ordningen; men höll pä att sjelf bli stenad till
döds af den rasande pöbeln. Flera tillsatte vid detta tillfälle lifvet. Herr
Lars öfvergaf staden och reste till Köpenhamn. Hans plats intogs af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
