Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bohus slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bohus slott»
17
Så länge Gustaf Vasa lefde, var det städse hans bemödande, att
bibehålla fred och grannsämja med naboriket Danmark. Redan i hans tid
började Danska konungen, i sitt riksvapen och signet insätta Sverges
insignier, de tre kronorna, föregifvande att de voro ett, för alla tre rikena
gemensamt, minne af Calmare unionen, Men svenskarne sade deremot och
bevisade af gamla rikssigiller m. m. att ifrågavarande riksvapen varit i
bruk redan före unionen. De påstodo, att de tre kronorna syftade pä de
tre krönte öfvergudarne i Upsala gamla afguda-teiupel, Odén, Thor och
Frey. Konung Gustaf, som i detta dauska konungens tilltag trodde sig
skönja ett tecken, att våra södra grannar då ännu icke uppgifvit hoppet
om unionens återupplifvande, lät dock saken bero vid föreställningar
deremot, hvilka från dauska konungens sida lemnades utan afseende. Men
under hans son och efterträdare Erik XIV, kom oenigheten till utbrott
hvartill, jemte tvisten om riksvapnet, åtskilliga andra förvecklingar i
Lifland bidrogo. Då Erik, för att betala lika med lika, i svenska
vapenskölden insatte de tre dauska lejonen, under förklaring, att de voro den
Sverge då tillhöriga staden Revels vapen bröto fiendtligheterne löst i ett
krig, som sedan räckte i hela sju är. För att här allenast omnämna
de krigsrörelser, som egde rum vid Bohus, sa böljades de dermed, att
Pehr Brahe, d. 1 Nov. afbrände Konghäll, hvilket sedan under bela
kriget låg i ruiner, och tvang genom sina häijningar folket i södra delen af
länet, att svärja svenska konungen trohets-ed.
Under tiden hade konung Erik sändt. Claudius Collart norrut, för att
bemägtiga sig Trondhiem, och, på det icke den i södra Norge stående
truppstyrka skulle kunna ila nämnde stad till undsättning, gingo Clas
Christerson Horn och Gustaf Olofsson Stenbock, vid Gamla Lödese, öfver elfven
med en betydlig här, livarvid dock det missöde hände, när en ofantlig
kanon skulle föras öfver, att isen brast under densamma, och den ligger
der på elfbottnen ännu i dag. Den skall hafva varit sä stor, att en
skomakare kunnat sitta i dess myuning och säla skor. Den 22 Februari
1564 lägrade svenskarne sig framför Bohus. Följande dagen, i gryningen,
sköts svensk lösen, och danska befälhafvaren pä slottet, Jens Holgersson
Dlfstand, uppfordrades att öfverlemna detsamma, mon vägrade.
Skjutningen började då från Fontin och Röda Kon, med fem "halfva Kartower"
och två mörsare. De förra lossades i fem omgångar och de sednare i
tvenne; men dermed var det också slut med hela belägringen, sedan den,
på svenska Ridan, kostat 1400 man, som för det mesta frusit ihjel.
Afsigten vanns så till vida, att Collarfs foretag mot Trondhiem kröntes med
framgång, ehuru svenskarne sedermsia^ffénom hans lättsinne, åter
förlorade alla der vuudna fördelar " «
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
