- Project Runeberg -  Elfsyssel, Södra Bohus-Län. Historiska minnen /
45

(1864) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Henrik Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungahella

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

¥ konung a-hell a.

45

skelfver, som hos konungen stod i så hög ynnest, att denne kallade
honom fosterfader (föstri). Men Sven Ulfsson satt nedanföre på fotapallen.
Då tog konungen sålunda till orda: "kunnigt vill jag göra för höfdingar
och menige allmogen det. heslut jag funnit för godt att fatta. Här är
kommen till mig en ypperlig man, så väl till börd som förtjenst, Sven
Ulfsson: han har nu gifvit sig under mig och lofvat mig trohet. Såsom eder
bekant är, hafva alla Danmarks inbyggare i sommar blifvit mina
undersåtare; men landet är höfdingelöst, sedan jag farit dädan, och likväl
händer det ofta att stor olred der göres af Vender och Kurländare eller
annat lolk östanifråu, äfvensom af Saxare. Jag har derföre lofvat dem en
jarl till landets försvar: dertill ser jag ingen sä i allan mätto fallen och
skicklig som Sven Ulfsson, hvilken ock hafver börd till att vara höfding.
Nu ämnar jag gifva honom danska väldet att förestå, medan jag är i
Norge, såsom Knut den Rike satte hans fader Ulf till jarl i Danmark,
under det han sjelf vistades i England " Då svarade Einar: "för stor jarl.
för stor jarl, min fosterson!" Konungen återtog med vrede: "eder lärer
tyckas som jag löga törstode hvad mig angår, men mig synes som i
an-sågen somlige alltför stora till jarlar, andra deremot alltför litet dugliga."
Derpå stod han upp, tog ett svärd och fäste det vid Svens bälte, hängde
Bedan en sköld på hans axel, satte honom hjelm på hufvudet, gaf honom
jarlsnamn, och tillade honom sådana förläningar i Danmark, som hans
fader, Ulf jarl, tillförene hade haft. Sluteligen blef framburet ett skrin, med
helgedomar uti, hvarå Sven lade sina händer och svor trohets-ed åt
konung Magnus, som derpå ledde den nye jarlen till högsätet med sig

Den sluge Einars spådom gick snart i fullbordan; ty redan den
derpå följande vintern lät Sven Estridsson, glömsk af sin ed, utropa sig till
konung i Danmark. Krig begynte då emellan båda konungarne, i hvilket
lyckan ständigt var pä konung Magnus’s sida. Efter dennes frånfälle,
1047, blef väl Sven af hans farbror och närmaste efterträdare, Harald
Hårdråde, slagen, i en stor sjöträffning utanför Halmstad (det s. k.
Nisså-slaget 1062) och kom med nöd sjelf undan; men, såsom högeligen
omtyckt af dauska folket, förblef han, dessa motgångar oaktadt, i besittning
af sin krona. Båda konungarne började sluteligen ledsna vid kriget, och
Harald isynnerhet önskade sig fria händer, för att kunna utföra sina
tillämnade planer mot England. Ett möte utsättes derföre nu åter i
Konghäll, eller i dess grannskap. När konungarne råkades och fråga blef om
förlikning, voro många som klagade öfver den skada de lidit af härnadcn,
så väl genom rån som mansspillan, och en läng stund såg det ut, som
ingen öfverenskommelse skulle komma till stånd. Men sedan gingo de
bäste och klokaste af båda partierna emellan, och genom deras bemö-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:11:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/elfsyssel/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free