Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungahella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 konunx3a-hklla. 4
Vid ett dylikt tillfälle, kastade han den dyrbara bok, han fått i
Jerusalem, på eldeu och gaf sin, bredvid honom sittande, drottning en kindpust,
så att hon brast i tårar, ej så mycket af smärtan, som af sorg öfver
konungens olyckliga tillstånd. Då framstod Ottar Birttng, upptog boken från
brasan, och vågade med manliga ord förebrä konungen hans uppförande
mot drottningen. Naturligtvis ådrog han sig härigenom Sigurds
hastigt uppblossande vrede: denne sprang upp, drog svärdet cch ville på
stället nedhugga Ottar, som dock stod lugn och rörde sig ej ur fläcken.
Då vände sig konungens sinne, med ett lätt slag af svärdets flatsida
vidrörde han Ottars skuldra, och, med många loford öfver hans dristiga tal,
gjorde denne, som hittills hlott beklädt en "ljosasveins", d. v. s.
fackelbärares, post, på stället till sin hirdman. En anuau tilldragelse i alldeles
samma väg är följande, som anföres med urkundens egna ord, ehuru den
icke nämner hvarest den ägt rum, lika litet som den föregående. ’Det
hände sig en gång, då konungen, pä en fredags afton, satt bedröfvad
bland många ypperliga män, att hofmästaren frågade, hvad slags mat skulle
tillredas? Konungen svarade: "hvad annat än kött?" Men hans ord satte
sådan skräck i de närvarande att ingen tordes motsäga honom. På den
tiden ansågs det nemligen för dödlig svnd, att äta köttmat på fredagar,
emedan man genom denna återhållsamhet ville påminna sig vår frälsares
lidande och död. Alla de närvarande voro dystra och förstämda. Man
gick till bords och rätterna inburos, bestående af varmt kött; men alla
tego och sörjde öfver konungens sinnessjukdom. Innan maten blef
välsignad, tog en man, som het Aslak Hane, till orda, en till utseendet
obetydlig och föga ättstor man. som dock länge varit hos konung Sigurd och
åtföljt honom pä dess utländska resa. ’’Hvad är det som ryker på
bordet framför eder, herre?" frågade ban. Konungen svarade: "hvad ville du
att det skulle vara, Aslak Hane, eller huru synes dig?" "Mig synes,
herre", svarade han, att det är kött, som jag icke ville det skulle vara."
"Och om så vore, Aslak?» fortior konungen. Aslak sade: "det är
bedröf-* ligt att den ypperlige konung, som vunnit så stor ära i verlden genom sin
färd, nu så mycket skall förse sig: annat lofvade du. än att äta kött pä
fredagen, dä du uppsteg nr Jordan, hade tvätt dig i samma vatten som
Gud sjelf, och bar palm i handen och kors på bröstet. Om ringare män
gjorde slikt, voro de värda ett stort straff. Icke finnes nu i konungasalen
sådant folk, som man skulle förmoda, då ingen härom påminner mer än
jag, obetydlige man." Konungen teg och åt icke; men när den för
spisningen bestämda tiden led till slnt, had ban att köttfatet "skulle borttagas,
kora då fram sådan mat, som han med godt samvete kunde förtära, och
blef hau nu, sedan ban ätit en stund, något gladare och begynte dricka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
