Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungahella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 kosrttxga-hella.
och fylla oss med öl, under det att det. goda stadsfolkets lif och välfärd
stå på spel". Många voro de som afrådde detta, hållande före, att de
derigenom endast sjelfva kastade sig i fara, utan att ändock vara
stadsboarne till någon hjelp. Då sprang Ölver ånyo upp, sägande: "Ändock
att i alla sitten qvar, vill jag likväl ensam ge mig åstad, och stupa skota
en eller två hedningar för min hand, innan jag faller". Derefter lopp han
åt staden. Men några män följde honom, för att se huru saken skulle
aflöpa, och om de kunde vara honom till bistånd. När nu Oiver hunnit
så nära borgen att hedningarne blefvo honom varse, kommo åtta
fullväp-nade män löpande och omringade honom. Men Ölver svängde yxan
bakut öfver sitt hufvud, så att den, i samma tag, kom under hakan pä den
bakom honom stående vendern, som deraf stalp baklänges, uicd sönderskuren
strupe och klufvet ansigte: tillika högg han den framföre honom stående
i hufvudet, och klöf det ända ner till skuldrorna. Sedan fortsattes leken
och blefvo ytterligare tvenne hedningar dräpne; dock blef Ölver sjelf illa
sårad. De fyra, som öfverblefne voro, begåfvo sig på flygten, och Ölver
efter dem. Ett kärr låg i vägen, hvaruti tvenne lupo ner sig oeli
nedhög-gos; men han fastnade också sjelf i dyn, och de tvä återstående
hedningarne kommo undan. De som följt Ölver hulpo honom upp och förde
honom hem till Skiirhaga. Der blef han läkt, och är det allmän sägen, att
aldrig har ensam karl utfört manligare bedrift.
Tvenne höfdingar, Sigurd Qyrdeson och Sigard, kommo med en
krigar-skara till Skürhaga. Den förre vände åter derifrån med sina 400 man,
blef sedan föraktad och lefde ej heller länge derefter. Sigard deremot
drog, med sina 200, till stadens hjelp, slogs der med hedningarne och
stupade med allt sitt folk.
Yenderne stormade borgen, dock höllo sig Rettibur och de öfriga
höfdingarne utom striden. Bland deras folk var en som sköt så snällt med
båge, att hvarje pil blef mans bane: två andra stodo framfor och värjde
honom med sina sköldar. Då sade Sämund Husfreya till sonen Asmund,
att de båda på en gång skulle skjuta åt skytten; "men jag", sade han,
"vill sigta på en af dem som hålla sköldarne". Han gjorde så: maunen
flyttade då skölden till skydd framför sig sjelf, och i detsamma sköt
Asmund mellan sköldarne: pilen träffade skytten i pannan, kom ut igen i
nacken och han föll död baklänges. Men när venderna sågo detta,
upp-hofvo de alla ett förfärligt tjut, likt hundar och vargar.
Anvo lät Rettibur tillbjuda stadsfolket frid, men de afslogo det äfven
nu. Hedningarna gjorde åter ett häftigt angrepp. En bland dem gick
oförfäradt fram, och kom så nära, att han med svärdet genomstack en
man, som stod innanföre porten, (man torde här böra tänka sig en galler-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
