Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungahella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K0NT7NGA-HELLA. • 57
port eller fällgaller). Han anfölls af borgfolket med både skjutande och
stickande; men ehuru han icke bar någon brynja, var han dock genom
trolldom osårbar gjord, så att intet vapen bet på honom. Då tog Andreas
prest vigd eld, välsignade den, skar en hit fnöske, lade elden deruti och
satte det pä udden af en pil, som han räckte Asmund. Denne afsköt
pilen pä trollkarlen, som toll död neder. Hedningarne läto dervid illa som
förr, tjöto och gnisslade. De skockade sig kring sin konung och de
christ-ne trodde dem rådslå om återtåg. Men en tolk, som förstod vendemes
språk, hörde hvad höfdingen Unnibur sade: *detta tolk är krigiskt och
hårdt att strida emot; ja, kunna vi än bemägtiga oss all den rikedom,
som i staden finnes, så måtte vi dock heldre gifvit lika mycket, att vi
aldrig nånsin kommit hit, sådan mansspillan hafva vi lidit och mistat så
många höfdingar. I förstone värjde de sig med pilskott oeh spjut, sedan
kastade de stenar, men nu slå de oss med käppar, üksom voro vi hundar.
Deraf märker jag dock, att de begynna lida brist pä kastvapen, således
är mitt råd, att ännu skaffa.dem en het stund och pröfva deras styrka’’.
Det var verkeligen så, som han sade, att de christna nu försvarade sig
med käppar; ty i första ifvern hade de obetänksamt skjutit bort alla sina
pilar och likaledes gjort ända på hela förrådet af kaststenar; men när de
sågo, att det äfven led till slut med störarna, klöfvo de hvar stör i tu.
Hedningarna gjorde ännu flera förtviflade anfall, dock med uppehåll
emellanåt, för att hemta nya krafter; ty så väl de sjelfva som de christna
voro mycket trötta och särade. Under en al dessa hvilostunder, lät
Retti-bur ännu en gång erbjuda borgfolket säkerhet till lifvet, samt att få
medtaga vapen, kläder och allt hvad de sjelfva kunde bära. Då var den
förståndige Sämund Husfreya fallen och, efter flertalets af de ännu lefvande
tillstyrkan, skedde att de uppgåfvo fästet och öfverlemnade sig i
hedningarnes väld: ett det oklokaste beslut som kunnat fattas, ty hedningarna
hade ingalunda för afsigt att hålla sina löften. De togo alla, både män,
gubbar, qvinnor och barn, dråpo hvad såradt eller minderårigt var, eller
som de fuuno för besvärligt att föra med sig. De togo allt som i borgen
fauns af värde, gingo in i korskyrkan och rånade den på alla dess
prydnader. Bland auuat togo de det heliga korset och ämnade föra det med
sig. Den kosteliga taflan, konung* Sigurd Jorsalafarare låtit göra i
Grekland och hit förärat, togo de neder, men läto den ligga qvar på trappan
nedanför altaret Derefter gingo de ut at kyrkan. Då utlät sig Rettibur:
"detta tempel har i förra tider blifvit utsmyckadt med en prakt, som röjer
mycken kärlek till den gud, åt hvilken det är egnadt; men nu synes mig
som man mätte visat sig föga angelägen om dess vidmagthållande, ty
guden är synbarligen blifven vred.
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
