Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungahella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eONoNGA-hella.
69
ofrid var för handen, styrde landet väl och med myndighet;, men ansågs
grym och hård, mest derföre att, han aldrig tillät sina ovänner qvarblifva
i landet, änskönt de bådo om frid och tillgift. Derföre slogo sig ock
många till de flockar, som samlade sig emot honom. Erling var lång och
stark till växten, hade kort hals och höga skuldror, långlagdt, magert och
ljuslätt ansigte, blef med åren mycket gråhårig och bar hufvudet något
lutande. Han hade behag och värdighet i sitt umgänge, och klädde sig
pä gammaldags vis, med lång väst, länga ärmar i rockarne, välsk kappa
och höga skor. Slik drägt lät ban ock konungen bära, medan denne var
ung; men så snart Magnus rådde sig sjelf, klädde ban sig ganska
ståtligt, och bytte ofta om drägt. Konung Magnus var temligen hög till växten,
väl vuxen och midjesmal, en vacker karl till anletet, dock var nrannen
något ful. Han var temligen stark, samt stod i tapperhet och vighet
framför andra. För öfrigt var ban nedlåtande och mycket glad i sin
umgängelse med allmogen, en stor älskare af mjöd och qvinnor, tyckte om att
roa sig, var gifmild, slösande och munvig. Allt detta föll folk i smaken.
Konung Magnus och Erling jarl vistades ofta i Konghäll. Vid ett dylikt
tillfälle, såg man i deras följe en främling, klädd i preslerlig drägt, nan
var snarare kort till växten och tjock, men derhos ganska stark: hans
åtbörder voro ädla, hans hållning lugn och aktgifvande. Äfven förstod han
att väl lägga sina ord. hade ett klart målföre, och så mycken styrka låg
i hans röst, att alla kunde urskilja den, änskönt han icke talade högt, om
de än befunno sig på något afstånd. Aldrig drack ban berusande drycker,
så att ban måste gå ifrån bordet. Hans namn var Sverre. Han sade sig
vara från Färöarne, brorson till biskopen derstädes, och stadd på
pilgrimsfärd till "Jorsal."’ Rätta förhållandet med hans börd var emedlertid, att
hans mor varit ’"matdeja" hos konnng Sigurd Haraldsson; hon flyttade
sedan till Färöarne och blef gift med en vapensmed: men Sverre var
rätteligen konung Sigurds son. Som oftast kom Sverre, under vistandet i
Konghäll, till tals med konung Maguus och Erling jarl, och var då så munter
och otvungen, att de hvarje stund tycktes halva glädje och gamman deraf.
Af konungens män lockade ban, under sådana samtal, mycket, som de
ogerna låtit komma i dagen derest de vetat med hvem de talat. Noga
gaf ban äfven akt på, huruvida allmogen lät märka missnöje med de
regerande: men kunde icke finna annat än att bönderna, alla som en,
voro konung Magnus hulda och trogna
Utom den förutnämnde Sigurd Sigurdsson framstodo, den ene efter
den andre, tvenne nya kronpretendeuter, först en Olof, Magnus Barfots
sondotters son och sedan Östen Meyla, son till Östen Haraldsson. Deras
anhängare, till största delen desamma som för följt Hakon Härdabreds fa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
