- Project Runeberg -  Elfsyssel, Södra Bohus-Län. Historiska minnen /
71

(1864) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Henrik Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungahella

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

konunga-hei.la.

71

af konung Inge, och många andra mägtiga män. Ofta höll konungen
husting. på hvilka han talade, Han uttryckte sig väl och med värdighet,
ehuru som oftast kort, och alla togo väl emot haus förslager. I staden
qvarblef han i tre veckor, och hodde hos Ragnhild. Han fick af
Koug-hällsboarne tvenne fartyg, det ena kalladt "Kelpa/ det andra "Vallabussen,’
och seglade sedan till Tönsberg.

Detta sista krigståg aflopp dock för Magnus lika olyckligt som de
föregående. Vid Fimbreid blef hans flotta, 1184, slagen, och han sjelf
omkom. Sverre lät hederligen begrafva sin fallne medtäflare och höll sjelf
vid hans graf ett vackert tal.

Från denna tid äga vi i behåll ett af de äldsta skrifna dokumenter,
ett bref, författadt af en abbot Vilhelm, hvilken biskop Absalon inkallat
från Paris till Danmark, der han anlade Ebelholts kloster. Brefvet, likt
den tidens flesta handlingar uppsatt pä latin, tros vara skrifvit 1182^ eller
83, och får, på vår tids skriftspråk, ungefär följande lydelse: ’’Till
Prio-ren i Konghäll. — Brödren Vilhelm, S. Thoma’s af Paraklet ringe tjenare
till de älskade i Christo, Laurentius prior och Henrik och öfrige
renlef-nadsmän i Konghäll. Må’n J hålla eder raska pä dygdens vädjobana.
att, vid dess slut, de utvaldas oförgängliga krona må falla på eder lott.
J veten, älskade — ty iag skrifver till folk som förmå uppfatta sådant —
att själar, genom ett upprigtigt vänskapsband vid hvarandra fästade, icke
alldeles åtskiljas genom mellanliggande haf och länder. Vi för vår del
åtskiljas icke deraf, utan snarare förenas. Ty liksom en eld genom
pågjuten olja vinner i liflighet, så äfven vänskapen: der den kroppsliga
samvaron, det mundtliga meddelandet upphöra, vaknar den dock å nyo
upp vid hvarje nytt bref. man får emottaga från vännerna. På detta sätt.
lekamligen åtskiljda, dock uti tankarna hos hvarandra tillstädes, vilja vi
nu understundom råkas, på det att. icke tilläfventyrs vår vänskap måtte
kallna eller, genom den långa ski|lsmessan, tillgivenhetens band slappas.
För någon tid sedan tillskref jag eder, önskande veta huru med eder
går, för at| lyckönska eder, i fall, genom Guds nåd. lyckan är eder
gynnsam. men deremot beklaga i fall den, gäckande edra sträfvanden, är eder
oblid. Ty det är naturligt, att de som dela eder glädje i ena fallet, böra
ock dela edra bekymmer i det andra. I öfrigt vill jag låta eder veta,
att vi, bröder i Ebelholt, ämna, med första, till eder ort afsända ett fartyg,
lastadt med malt, på det vi för denna vara må komma i åtnjutande af
vår skäliga vinst. Dock önskade jag på förhand få höra eder upprigtiga
mening, huruvida vi här vid lag hafva anledning till fruktan, med afseende
på fieudtlighcterua mellan edra konungar (Sverre och Magnus Erlingsson).
Jag önskar och anhåller altså, att, antingen mundtligeu eller skrifteligen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:11:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/elfsyssel/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free