- Project Runeberg -  Elfsyssel, Södra Bohus-Län. Historiska minnen /
74

(1864) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Henrik Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungahella

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

74 KONUNG A-HELL A.

öfverlemuade åt Lans godtycke, att ådorna dem böter för deras förräderi.
Andra dagen derefter, aflemnade dc nedre vid stranden gent emot staden
ledingsskatten, krigsgärden och de ådömda böterna, och det var många
hundrade nöt ocli mycket annat gods.

Den stränghet med hvilken konung Sverre utkräfde böter och
krigsgärder af de härader, som hållit med baglerne, gjorde böndernas motstånd
desto envisare. Efter att hafva besegrat dem i ett skarpt och blodigt
slag vid Opslo, vintertiden 1199, seglade konungeu på våren öster till
Viken. Men bönderna höllo sig tillsammans, både frie och trälar, så att
konungen och hans män vågade ingenstädes lägga till lands: ty hvem, som
försökte det, blef ihjelslagen, hvar helst ban satte sin fot, och det skjöts
på dem, så ofta de försökte att närma sig landet. Hos bönderna befunno
sig då Sigurd Jarleson, med flera baglerböfdingar, som uppeggade dem
till motstånd. Konungen seglade öster längs med landet, ända till
Konghäll, hvarest han kallade bönderna till ting, och alldenstund han hade
mycket krigsfolk med sig, men deremot ingen var der at’ de bönder, som
varit emot honom i slaget vid Opslo, hörsammade de hans kallelse.
Konungen kräfde då ledingskatt och folkhjelp af dem, och de underkastade
sig hans pålägg, emedan de sågo sig ingen annan utväg hafva. Derifrån
begaf sig Sverre till ön Oroust, och tick af dervaraude böuder låna alla
hästar, som på ön funnos att tillgå, med hvilka ban seglade till
Stängenäs och sammandrabbade derstädes med baglerne och allmogen vid
Skar-stad, hvarom längre fram på sitt ställe.

Konung Sverre Sigurdsson, Norges oemotsägligen störste man och
konung, afled 1202. Honom efterträdde hans son Hakon, som dog 1204,
förgiftad, som det påstods, af stjufmodreu Margaretha. Samma öde
drabbade, 1205, efterträdaren Guttorm* ett. fem års gammalt barn, son till
Sverres äldste, fore honom afledne son Sigurd. Efter Guttorm bestegs thronen
af Inge Bardsson, Sverres systerson, och sonsons sonson till Skule
Kongs-fostri (se sid. 46). En ny orostiftare, Erling Stenvägg, framstod sägande
sig vara son till Magnus Erlingsson, och fick medhåll af vikväringarne,
som alltid visat särdeles förkärlek för konung Sigurd Jorsalafararens och
drottning Malfrids afkomlingar. Konung Inge lyckades visserligen att jaga
Erling och hans anhang ur landet, då de togo sin tillflygt till Halland;
men knappt hade konungen lemnat Konghäll, så landstego de å nyo
derstädes, och begåfvo sig vidare norrut, uppfyllande landet med oro och
förödelse, hvilket räckte till 1208, då Erlings efterträdare, Pbilippus, blef
genom giftermål befryndad med konungaslägten, och erhöll ett eget
konungadöme i södra Norge, hvarunder dock icke Bohuslän lydde.

Ar 1206 begrofs härstädes, med stor ståt, den i Forshälla mördade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:11:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/elfsyssel/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free