Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungahella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konünga-hkii.a.
Den siste af dessa orostiftare blef Sknle jarl, en broder till konung
Inge Bardsson. Konung Hakon hade till äkta hans dotter Margaretha,
hade upphöjt honom till jarl. och sedermera till hertig, en dittills i Norge
okänd värdighet: men intet af detta tillfredsställde Skules oroliga och
herrsklystna sinne. Såsom enväldig herrskare i Viken, hade ban länge sitt
residens i Konghäll, och i Karreby socken sågos, ännu för hundra år sedan,
lemningar efter ett. fäste, som hau låtit rasera. Han skildras som en
utmärkt man, någorlunda hög och smärt till växten, med ljusbrunt, yfvigt
hår, ett ljust, långlagdt ansigte och de vackraste ögon, man kunde se.
Han utmärkte sig bland andra genom artighet och ädelt skick, var äfven
ordsnäll och vältalande på tingen. Han besatt de flesta egenskaper, som
ansågos pryda en god höfdinge; och bade ej hans sista felsteg kommit
emellan, så hade det möjligen till hans beröm blifvit sagdt, att Norge icke
ägt bättre man än ban. Under vistelsen i Konghäll, kommo i hans tjenst
åtskillige män, af ett upproriskt parti, som den tiden, nnder namn
afVar-bclgar, förde ofred i landet. Dessa upphetsade honom på allt sätt, att med
vapenmagt af konungen utkräfva andel i riksstyrelsen, som de kallade
hans fädernearf. Många underhandlingar fördes dem emellan, både på
tingen och annorstädes. Vid ett möte i Bergen, gjordes bland annat det
besynnerliga aftal, att de skulle bo tillsamman och spisa vid samma hord,
på gemensam bekostnad, på det att intet förtal skulle bäras dem emellan.
Snart ledsnade dock hertigen härvid, begaf sig till Trondhjem, och dolde
icke att han der ämnade låta utropa sig till konung. Så skedde äfven
genom prelaternas inflytande, och det inbördes kriget uppflammade å nyo
i all sin ryslighet och räckte ända till 1240, då Skule blef mördad vid
Helgsäters kloster. Så slutade ändteligen de inhemska krigen i Norge,
och landet fick lugn, som det icke ägt på öfver hundra år.
År 1247, landade vid Konghäll ett präktigt skepp om 20
roddarbänkar, åtföljdt af tvenne mindre fartyg och ett proviantskepp. Det stora
fartyget fördes af Gunnar Konnngafrände. och ombord på detsamma befann
sig kardinalen Vilhelm af Sabina, som af påfven varit sänd till Norge, att
der kröna konung Hakon, och nu, efter välförrättadt ärende, återvände.
Berättelsen oiri denna kröning, som tv värr icke faller inom ramen at
Konghälls historia, är högst karakteristisk, i afseende på de norske
presternes ränker och magtbcgär, ehuru de, så väl af konungen som af den
rättänkande kardinalen, återvisadcs innom tillbörliga skrankor. Vi torde
få föreställa oss kardinal Vilhelm som en man klädd i fotsid, röd drägt,
deröfver en hvit tunika, räckande till knäet, samt ofvanpå alltsammans
en kort, röd kappa. På hufvudet bar ban en röd, bredskyggig
sammetshatt, hvilket distinktionstecken då nyligen tillagts dessa romerska kyrkans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
