- Project Runeberg -  Elfsyssel, Södra Bohus-Län. Historiska minnen /
79

(1864) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Henrik Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungahella

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

konunga-hei.la.

79

och ganska ofta i Konghäll, detta sednare mest i anseende till de många
auledningarne till missämja med grannstaterne, Sverge och Danmark,
hvilka, af politisk egcnnytta, alllid gynnade och uppmuntrade de många
orostiftare, som i Norge uppstodo. Enformigt blefve att här uppräkna alla
dessa konungabesök, med nästan alldeles samma detaljer, må det vara nog
med skildringen af ett enda.

Det var år 1248, och konung Hakon hade öfverenskommit att den
sommaren möta Svea-konungen i Lödese. Konungen hefann sig i Viken,
och till honom församlades mycket manskap, mest rytteri. Han uppehöll
sig länge vid "Dyngia," troligen det fordna Dynge slott, vid Gullmarstjorden,
helst sägner, om hans vistelse derstädes, funnits och af Ödman
upptecknats, hvarom på sitt ställe. Konungens flotta bestod af öfver trettio
fartyg, de flesta stora och med utvaldt folk bemannade. Erik, Sveakonung,
hade ock i sitt, rike samlat en stor krigshär, med hvikcn ban, när
sommaren kom, tog vägen vesterut till Göthaland. Der voro Ulf jarl och
konungens svåger, herr Birger, honom till mötes, med många andra
höfdingar och talrikt manskap, det mesta till häst. Då svenskarne kommit fram
till Liodhus, var norska konungen ännu icke dit anländ och, alldenstund
de voro illa försedde med lifsmedel, kunde de icke derstädes afbida de
norskes ankomst, utan redo tillbaka upp till Svithiod. Samma höst blef
konung Eriks jarl, Ulf Fasi, sjuk och afled, hvilket svearne ansågo for
en stor förlust. Straxt efter hans frånlälle, gaf konungen sin svåger, herr
Birger, jarls namn, hvarefter denne hade en betydlig andel i riksstyrelsen.
Konung Hakon kom till Konghäll om hösten, något efter det svearne ridit
sin väg. Han qvarstadnade der en tid, och ställde till rätta ett och annat.
Men, alldenstund han icke, efter siu önskan, fått råka svea konungen, sände
han Einar Smörbak och prosten Olof upp i Svithiod, till Birger jarl, för att
erfara, hvad konung Erik hade i sinnet, och hvad ända det skulle blifva
på striden mellan svear och norrmän. Oc hade ock flera ärenden till
jarlen, hvilka sedermera kommo i dagen. Sjelf reste konung nakon
tillbaka till Tönsberg, och satt der vintern öfver.

Men när sändemänncn återkommo från Svearike, berättade de, att
Birger jarl vänligen upptagit deras ärende, och sagt sig gerna vilja vara
norska konungens vän: ban föreslog för öfrigt, att de den sommaren skulle
råkas vid elfven, för att afsluta en fast förlikning. Sändebuden hade ock
föreställt jarlen, att det skulle mycket befordra utsigterne till fred, om ett
Bvågerskap höfdingarne emellan kunde komma till stånd, pä det sätt att
jarlen gifte sin dotter Richissa med den unge konung Hakon, norska
konungens son. Jarlen upptog detta väl, och var sedan i allt medgörligare än förr.

På våren gjorde konung Hakon sig redo att fara Sveakonungen till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:11:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/elfsyssel/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free