Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungahella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 KOsrttxGA-HELLA.
mötes med mycket och utvaldt folk, på omsorgsfullt utrustade fartyg. Det
skepp, om bord på hvilket han sjelt befann sig, hette "Olofssuden/ Den
unge konungen, hans son, hade ett annat präktigt fartyg, kalladt "Draken."’
Många andra stora oeh vackra skepp voro ock i följe med dem. Med
konung Hakon var hans frände, herr Philip Lafrantzson, som konung Erik
och Tiirger Jarl gjort landsflygtig från Svearike. Så fort vinden hlef
gynnande, hvarmed dock något dröjde, afseglade de. och den ståtliga
flottan, skinande af förgyllningar och spegelblanka sköldar, uppställda i rad
längs skeppens relingar, gungade snart för svällande segel uppföre eltven,
och lade till vid Konghäll.
Der sporde konungen för visso, att Erik, Svea konung, Birger jarl
och många andra höfdingar voro komna öster ifrån med stort följe. Men,
så tort de erfarit norska konungens annalkande, äfvensom att han kom
med en så väldig flotta och så mycket folk, ville svearne icke invänta
dem, utan deras konung red tillbaka upp i Göthaland, åtföljd af jarlen,
som dock något qvardröjde i Liodhus. Sedan, under det konung Hakon
låg för ankar i elfven, kom till honom samme Matheus, som förr
öfver-bringat kejsar Fredriks skänker och de fem blåmännen, helsade från
jarlen och sade, att denne föreställt sig att det skolat blifvit ett fredligt möte
dem emellan; "men," sade ban, "när jarlen sporde att J medfördcn en stor
krigsbär, litade ban icke på, att J kommen i fredliga afsigter." Vidare
utlät sig Matheus ej, utan tog genast afträde. Då kallade konung Hakon
till sig sina män, och öfverlade med dem, hvad råd man nu skulle
hitta på. Det syntes dem underligt, att Matheus så snöpligeu farit sin
väg. Men Gunnar Konungafrände hade då höfdingastyrelsen i Elfsysscl
och var en stor vän af Birger jarl. Han utlät sig, att jarlen nog kunde
förmås att vända tillbaka, derest man sände bud efter honom, hvarpå
Gunnar och Tborlög Bose affärdades till jarlen. Dock ålade konung
Hakon dem, att icke med denne vara mångordigare än Matheus varit med
honom sjelf.
De begåfvo sig alltså på väg, och råkade jarlen i Götharike. Han var
något barsk i sina utlåtelser, och lät förmärka sitt missnöje deröfver att
konung Hakon kommit med så mycket folk. Gunnar svarade, *att detta
ingalunda skett i afsigt att svika jarlen, utan det var så norska
konungens sedvänja, att alltid fara med stora och väl utrustade skepp." Han
lämpade sig för öfrigt i sitt tal med vänlighet efter jarlen, bedjande denne
vända tillbaka och sjelf tala med konung Hakon. Birger svarade, "att
konung Erik redan ridit upp till Östergöthland och icke var alt derifrån
åter-förvänta " Gunnar genmälte, "att Svealandets råd och regeriug befann sig
helt och hållet i jarlens egna händer." Ty konung Erik var mycket läspan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
