Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungahella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konunga- hklla. s3
deliga förnämiteter. Sammankomsten aflopp dock fruktlöst, oaktadt allt
norska konungens bemödande, och det enda Valdemar ernådde var
besittningen af Öster- och Vestergöt|]land, som han dock sedermera, genom sitt
obetänksamma uppförande, åter förlorade.
Går man tillbaka till 1220-talet, så finner man då varande danska
konungen, Valdemar Sejer, soin förmyndare för sin slägtinge, en viss
grefve Nikolaus. Dennes mor. af den grefliga slägteu Schwerin, hade, som
arf eller hemgift, medförd! en del af grefskapet af samma namn. Men då
konungen, i anledning af en hennes broder, grefve Henrik af Schwerin,
tillfogad oförrätt, blef af denne förrädiskt tillfångatagen och i fängelse
insatt, måste ban lösa sig derifrån med en väldig summa penningar, och
tillika afstå sin myndlings arfslott af grefskapet. Som ersättning erhöll
Nikolaus norra Halland till Etra ån. Hans sonson var den välbekante
, grefve Jakob af Halland. Som emedlertid Valdemars efterträdare, och bland
dem sednast Erik Glipping, icke läto de halländske grefvarne oafkortadt
åtnjuta inkomsterna af grefskapet, så var grefve Jakob blifven dem
ganska obenägen och mer böjd till vänskap med norska konungarne. Han
lät. ock. 1285, gifva sig riddareslaget af Erik Presthatare. Marsk Stig
Andersson het en annan förnäm och mägtig man. I de s. k. ’
Marstigs-visorne’1 finner man ännu historien, huru konung Erik Glipping, under det
mannen var frånvarande i fält, för att hjelpa konung Magnus Ladulås mot
sin broder Valdemar, förförde hans husfru, den ban lofvat vakta som sin
egen syster, och huru Stig Andersson, till följe deraf, offentligen uppsade
konungen sin tro, började befästa s>ig pä sitt slott Hjelm, o. s. v. Då «nu
konungen, 1286, på en jagt, för inträffadt oväders skull, sökt skygd i en
lada, öfverfölls ban der af sammansvurna, hvilka af Råne Jonsson, hans
förrädiske kammarsven, insläpptes, och blef af dem ynkeligen mördad.
näns efterträdare, Erik Menved, lät 1287, på "Nyborgs dannehof," dömma
upphofsmännen till mordet fredlösa; nemligen grefve Jakob, Marsk Stig,
Niels Hallandsfar, Peder Porse, Peder Jakobsson, Niels Enndsson, Åke Eagge,
Bane Jonsson och Arved Bengtsson. Alla deras gods indrogos. En del af
dem, deribland Peder Porse, begaf sig till konung Magnus i Sverge, men
de öfrige till Erik Presthatare i Norge, som gat den skydd och till
vistelseort anvisade dem Nyklaborg, hvilken hjclpsamhet, hvartill ytterligare
kom ett gammalt gräl om Eriks gemåls hemgift, inveklade honom i krig
mot Erik Glipping. Danmark hade visserligen deraf mesta skadan, men
Bohuslän fick erfara krigets fasor, dä danskarne, 1294, brände och sköflade
Hisingen m. m. Fiendtlighcterne upphörde tills vidare genom stilleståndet
i Hegnesgavel 1295, der landsförvisningsdomen upphäfdes. Dock skulle
hvarken de fredlösa eller deras barn få komma i danska konungens åsyn:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
