Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* INLAND.
95
igenom dörren. Drängen gjorde så, tog det fula skrinet, ocli aflägsnade
sig på föreskrifvet sätt, hvilket var hans lycka, emedan bergakungen,
förtretad öfver förlusten af sina dyrbarheter, sköt efter drängen med sitt spjut,
som for ut midt genom dörröppningen, utan att träffa sin man. — T denna
saga finna vi antydt de bohusländska "jättarnes" undanträngande till
norska fjellen — en omständighet, som icke är af litet intresse för
fornforskaren och etbnografen. Kanske den ger oss anvisning på den här på kusten
bosatta Celterstanmiens slutliga öde.’’
Solberg, eller snarare utloppet af den der invid i Götha elf utfällande
bäck, "Sölbergaös," är märkvärdigt för det möte här, 1302, hölls mellan
konung Birger i Sverge och Hakon Hälegg i Norge, bevistadt dessutom af
svenska konungens bröder Erik och Valdemar, norska konungens
svärfader hertig Vitzlaf af Rügen. grefve Jakob af Halland ni. fl. på hvilket,
bland annat, äfven den ödesdigra förlofningen, mellan hertig Erik och
konung Håkons dotter Ingeborg, först aftalades. Följande året stadfästades
ytterligare de der fattade beslut, på ett annat möte å den närbelägna
Tjurholmen. "à Thyjarhölmi,’ i Götha elf, mellan de svenska hertigarne,
riksmarsken Thorkel Knutsson och lagman Bengt i Östergötbland å ena sidan, och
å den andra norska kouuugens utskickade Thorbjörn Kjellsson, Albrecht
Stlson och Gudmar Månsson. Biand ifrågavarande holmes minnen från en
sednare tid märkes att, under Krabbefejden, norrmännen bär uppfört
tvenne skansar, hvilka stormades och eröfrades af svenska grefvarne Donglas
och Ribbing, den 20 Juli 1657. Norrmännen försökte väl att återtaga dem,
men blefvo tillbakaslagna, med förlust af tjugo man. hvarförutan
åtskilliga drunknade i elfven.
Från Thorshj’ socken, i äldre tider kallad Thorlsboejar sökn,
upptecknade Ödman, för öfver hundra år sedan, en folksägen, hvilken icke
innehåller annat än hvad som verkligen kan hafva tilldragit sig, om man, i
stället för att, med ofvannämnde författare, sätta den tjuge år fore den tid,
dä ban skref sin bok, vill förflytta den 7 à 800 år längre tillbaka, till den
tid då christendomen nyligen vunnit insteg i vår Nord. Så här lyder
sägnen: "En man från Bohuslän tjenstgjorde om bord på ett holländskt
fartyg. Då detta en lång tid vräkts omkring på hafvet, för storm och
vidriga vindar, sågo de ändteligen land, och pä detsamma en brinnande eld,
som fortfor att synas några nätter ä rad. Då beslöt en del af
skeppsfolket att landstiga, i förmodan att träffa något berberge; bland dessa vax
vår bohuslänuing. 3Ien då de framkommo dit, der elden brann, funno de
allenast en gammal man, sittande invid densamma, som genast frågade
dem: "’hvadan ären J komne?" — "Från Holland," svarade de. — rileu hvar
är du född?" sade ban till bohuslänningen — "På Hisingen i Sälve socken,"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
