Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
inland.
förklara. På 3a Kiugitoarsuk viel Grönland üar man funnit en stenflisa,
som, jemte annan inskrift, visat snarlika tecken, i hvilka man velat se
årtalet MCXXXV d. v. s. 1135. Efter samma analogi skulle de, nu i
fråga varande, möjligen kunna tydas som ett försök att med runtecken
återgifva MCCXX d. v. s 1220; detta dock endast gissningsvis. Under
runraden ser man en menniskobild, omgifven af ormar. Vittnade icke de
tvenne korsen, på en aunau af sidorna, att. fornlemningen obestridligen
tillhör christna tiden, så kunde man häruti genast tro sig igenkänna
Ragnar Lodbrok i ormgropen, klädd i den skjorta, Aslög gifvit honom, som
afhöll ormarne från hans kropp. Låtom oss dock se till om icke någon
mera passande uttydning kan påfinnas! Nästan alla inskrifter på
runminnesmärken innefatta en anhållan, att åskådaren ville fälla en forbön för
den, som uthuggit dem, eller för någon annan, till lisa för haus, i
skärs-elden stadda, själ. Här står nn endast namnet på tillverkaren, men den
derunder stående figurliga framställningen är troligen ämnad att eriura
om Svens själ i skärselden. Att man ser ormar i stället för eldslågor
härrör från en, den tiden ganska vanlig, förblandning af idéer;
stenhuggaren har föreställt sig skärselden enligt den gamla nordiska sagans
målning af Nastrand, Hels boning
"Sal vet jag stånda
Från solen fjerran
På Nastranden,
Norder vänder dörren,
Falla etter-droppar
Inom fenstrct.
Denna sa) är gjord
Af orma-ryggar.
Skola vada
I tunga strömmen
Menedare-män
Och mordvargar".
Runorna anses af en del författare som ett alldeles eget, ursprungligt
alfabet, en åsigt som vinner stöd bland annat deraf, att den ordning, i
hvilken de uppräknas, är belt egendomlig. De stå nemligen i denna följd:
Y U t> * K Y * K eller 1- |eilert A eller + 1 eller H t fc f T och i.
f. u. d. o. r. k. b. n. i och e. a och ä. s. t. b. 1. m. ö"och"r.
Hvarvid märkes att |> gäller för både d och th, K både för g och k.
Och lor att fä run-alfabetet att närmare motsvara det vanliga har man,
i en sednare tid, hittat på s. k. stungna runor, d v. s. en punkt sattes
inuti runan, hvarigenom t. ex. g skiljer sig frän k. Samstafva runor kallas
de, då flera tvärstreck (mynder) sammanföras på gemensamt lodrätt streck
(staf), så sorn på sista runan ä Karreby-dopfunten (se sid. 94).
Andra deremot - och dessa hafva åtminstone utseendet för sig —
tro att runorna tillkommit af munkstylen, sådan den visar sig på gamla
mynt. Ty om man tänker sig, att våra lörfäder, af brist på*annat
skrif-material, skurit sina runor på smala träskifvor eller s. k. balkar, och for-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
