- Project Runeberg -  Elfsyssel, Södra Bohus-Län. Historiska minnen /
125

(1864) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Henrik Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

* INLAND.

125

på 1690-talet, uppgrof en af stenarne, och fann under densamme tvä
jern-klot,-hvarpå han straxt sjuknade och blef död. Det är nemligen icke i
allmänhet svenska höndcrs sed att åter uppresa sådane bautastenar, som
de uppgrafvit och kullstörtat, så att det kan icke gerna hafva varit någon
af dc nu qvarstående.

Kåkenäs, en kal och ful ort, hvarifrån man far öfver till Tjörn, är
bekant som vanliga exekutions-stället under dessa "hexeri-processer,"
hvilka qvarstå som en blodig skamfläck pä det sjuttonde seklets civilisation.
Det enda jag härom sett antecknadt består uti Ödmans ord. vid
beskrifningen om Marstrand: "åren 1670 och 71 hölls i Marstrand en farlig
kommission (?) öfver det stora trolldoms-väsendet, som förspordes gå i svang,
så här som i Kongelf. De, som blefvo öfvertygade på bägge ställen,
kommo ock att stå sitt välförtjenta straff vid staden Kongelf (troligen åsyftas
Kåkenäs). Iden de handlingar härom äro förkomne, att jag ej kan tå rätt
grund härpå*. — Det är naturligt att folk, som under hedna-tiden, vid
hvarjehanda sjukdomar och andra faror , funnit hjelp och bot af det ena
eller andra medlet, med hvilkets begagnande hvarjehanda ceremonier
varit förbundna, dem man tilltrodde en magisk kraft, och hvilka kanske
just frambragte den helsosammaste verkniugcn, genom deu förtröstansfulla
tillit dc ingåfvo den hjelpsökaudc, i tacksamt minne förvarade detta,
isynnerhet gamla qvinnor, hvilka, just tillfölje af den könet egna svaghet och
nerfretlighet, äro mer benägne till öfvertro än männerna. När sedermera
den christna läran blifvit antagen, blefvo ej dermed de lekamliga
sjukdo-marnc m. m. från menuiskoslägtet bortvisade, och mången gång kunde
det hända, helst dä presterskapet på stället icke var sitt ansvarsfulla kall
vuxet, att man ihogkoui dc gamla medlen, med åtföljande besvärjelser,
genom hvilka man en gång förut trott sig hafva blifvit hulpen, och som
äfven nu, af anförda naturliga skäl, halp deu hjelpsökande och
ytterligare stadgade sin kredit. Hvad äter angår idéerne om s. k.
Blåkultafär-der, sä äro dessa icke inhemska i vårt land, utan hafva blifvit hit
inplanterade af prester och studenter, som studerat i Tyskland. Det är svårt
att säga, om den s. k. "Blåkullen* *) fått sitt namn efter blåkullafärdcrne
eller de efter honom, det förra är troligare, ty stället beter rätteligen brattön."
"Blåkulla" lär egentligen böra deriveras frän det tyska xBloeksbergr. Till
slut kan jag ej afhålla mig från att anföra deu, troligen af Sigurd
Jorsa-lafararcn utgifna, Vikvärjska Cbristenrättens, i jemförelse med sjnttonde
seklets lagstiftning, som utan skoning dömde trollkouor till bålet, högst
toleranta stadgande: "blir en qvinna i häradet misstänkt för trolldom, dä
skall hon skaffa sig sex qviunors vittnesbörd, att hon icke gjort sig dertill

*) lien sea pà Leikbergs-vrn pl. S i bakgrunden till renttcr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:11:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/elfsyssel/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free