Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISLAND 135
ligt Holmbergs uppgift, detta skulle vara det Gullborg. som Thord Bonde
reparerade och höll besatt, utan dermed förstås otvifvelaktigt Guldberg.
u. v. Göta Lejon vid Göteborg. Men i alla fall har nog stället i forntiden
varit ett tillhåll för vikingar och annat väldigt folk, så mycket troligare
som de här uppe, på sjelfva berget, haft att tillgå en liten källa, med
aldrig trytande, godt dricksvatten.
Anfasteröd är. som dess äkta fornnordiska namn äfven antyder, en
urgammal gärd och belt nära intill ligger en kulle — jag betviflar att det
hela är ett menniskoverk, men möjligen dess öfversta del. Den person,
som hade godheten visa mig dit upp, var frän England och uppgaf att
’druider" derstädes offrat: kanske låg i hans ord mera sanning, än han
sjelf tänkte på. I bibeln finna vi tydligen beskrifvit huru Baals prester
ofiVade på höjder och dertill förledda Isj-aels barn. Jag vet icke hvad tillit
man kan sätta till den åsigt, att druidismen och Baals- eller
Balders-kulten voro desamma: man har åtminstone sökt bevisa det. En större
sten ligger ofvanpå högen. Ödman beskrifver den såsom "mycket bränder".
Tå hans tid hade högen äfven en mur rundt omkring — "och utom
muren finnas tre stycken större stenar uppsatte, men intet så mycket brände,
äfven en mur der utom — således tvenne ringmurar — jemväl på norra
sidan en källa, som kallas "Skåre källa" (af skira, rena, äfven döpa).
De gamla förfäder ha berättat, att på denna höjden hafva de i
hcdeudo-men haft bränneoffer till sina afgudar, särdeles som der utföre, vid
saltsjön, finnas mångfaldiga griftstiillen".
Ofvan citerade gamle författare har äfven upptecknat tre gamla
sägner om Schåre-slägteu, som förr ägde Anfastaröd.
Den första handlar om en Björn Månsson, stamfader för slägten, som
skall hafva lefvat på 1590-talet, Jtiärstammat från "resår", och varit så
stor, att lästen, öfver hvilken hans skor blefvo gjorda, var en aln lång.
Han tillfångatog en gång en s. k. "bergssmed", som han under en jagt
fann sofvande pä en afsats af berget Örnekullen. Denne försökte lösa sig
med löftet att för Björn utföra allt smedsarbete denne ville begära,
allenast Björn ville lägga råämnet dertill pä ett visst öfverenskommo ställe.
Då Björn likväl icke fästade afseende vid hans anbud, hotade
bergssmeden, att hans efterkommande på Anfasteröd skulle blifva allt fattigare
och fattigare, hvilket ock lärer gått i uppfyllelse — Men detta halp icke
heller, utan Björn förde honom i fängsligt förvar till Bohus, hvarifrån
ban dock, på tredje dygnet derefter, var försvunnen.
Den andra berättelsen handlar om två drängar, från gården Åker,
hvilka en påskafton träffade på en silfvergrufva i Anfasteröds skog, der
silfret hängde som istappar, hvaraf de med en yxa slogo löst tvenne styc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
