Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hisingen, Öckeröarna m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
HIBINGCN, ÖCKERÖ ARNE M. M.
följaktligen uppgifva rättegången. Så stod saken en tid, tills Mård Gigia
gick hädan, lemnande sina betydliga egodelar i arf åt dottren. Hon,
lättsinnig oeh slösande, hade snart, gjort ända på dessa och begynte dä å
nyo tänka pä att utfordra sin andel i Ruts bo. (Ton vände sig alltså till
sin slägtinge, den ädle och manbaftige Gunnar på Hlidarenda, med bön
att han ville utföra hennes talan på tinget. Han åtog sig detta mycket
ogerna, förebärande sin okunnighet i rättegångsärenden. Till att börja
med, sökte ban nu råd hos sin vän, den vise Nial Thorgeinson, efter
hvilken Niala sagan är uppkallad, och, i enlighet med dennes föreskrifter,
instämde han Rutr till tinget — en procedur pä hvars noggranna
utförande, i enlighet med gammal häfd, sakens utgång väsendtligen berodde. Men
hum slugt Gunnar än bar sig åt, kunde ban dock icke hindra att Rutr
fann stämningen felaktig och klandrade densamma. Gunnar bjöd då ut
Rutr till bolnigång, och nu befann den sednare sig i alldeles samma
knipa, uti hvilken ban förr bragt den gamle Mård; ty mot Gunnar tordes
ban icke mäta sig, och. så surt det än kändes, mäste han beqväma sig
att utbetala hvar enda penning af sin frånskiljda hustrus andel i boet.
Allt detta skedde pä Island. Men efter hvad sålunda förefallit, ansågo
Gunnars vänner honom icke rätt säker på ön. En man från Viken,
Halvard Hvite, kom ut lill Island den hösten och tillbringade vintern hos
Gunnar, på Hlidarenda. Han sökte öfvertala denne att pä våren göra
sällskap till Norge. Så skedde äfven: de begåfvo sig på resan, ätföijde
af Kolskegg, en bror till Gunuar, och anlände till Tönsberg. Det var på
den tiden då Hakon jarl den Rike styrde Norge (977—095). Gunnar
brydde sig dock icke om att uppvakta denne; men frågade sin reskamrat
om ban ägde något långskepp? (krigsfartyg), ty Gunuar hade fått lust
att fara i viking och på detta, enligt den tidens åsigt, lödiga sätt,
förvärfva sig ära ocb rikedomar. Halvard sade sig äga tvenne sådana
fartyg vid sitt hem i Viken — meu hvarest detta senare var beläget
uppgifver historien icke närmare. De seglade då dit, gjorde de två
långskeppen i ordning och lyckades att till dem få en talrik och tapper
ce-sättning: ty det sades mycket godt om Gunnar, sä att många ville tjena
under honom De seglade öster till Hisingen, der Halvard Hvite hade
en vän ocb slägtinge vid namn Ölver. Framkomue till dennes gård,
emottogos de med vänlighet, och Gunnar hade icke varit länge der, innan
Ölver var belt iutagen af honom. En gång, då Ölver var tillsammans
med Halvard, sporde ban denne rörande Gunnars afsigter med resan.
Halvard svarade, att Gunnar ärnade sig i härnad, för att skaffa sig
ryktbarhet och rikedom. Ölver sade. att detta vore icke värdt försöka med så
litet folk — "Vill icke du också bidraga något härtill?» frågade Hal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
