Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hisingen, Öckeröarna m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190 HIBINGCN, ÖCKERÖ ARNE M. M.
Gunnar framgick längs ena sidau och Kolskcgg längs den andra. Mot
Gunnar gick Vandil och högg till honom; men hugget kom i Gunnars
sköld och i detsamma ryckte denne på skölden, så att svärdet afbröts
straxt nedom handtaget Han högg tillika ät Vandil, och det syntes
lik-som tre svärd i luften: Vandil förmådde icke värja sig deremot, utan fick
båda fötterne afhuggna. Kolskegg genomstack Karl med sitt spjut. Efter
denna seger fingo de mycket byte ombord pä vikingarnes skepp. Sedan
styrde de söder till Danmark, derefter öster ut till Småland
(Kalmaresidan) och hade ständigt seger. Följande sommaren höllo de åt Rafala
(Reval), der de å nyo höllo ett sjöslag med vikingar och segrade,
hvarefter de begåfvo sig till "Eysyslu" (Ösel), der de sammandrabbade med
tvenne bröder, sjökonungar, och togo stort byte. Gunnar fick der ett
förträffligt spjut, hvilket han sedan ständigt bar. Ilan hade nu tio skepp
och begaf sig på hemfärden, for först till "Hedeby", som Slervig då
kallades, der ban ett par veckor gästade danska konuugen Harald
Gorms-son, och var der mycket tirad. Konungen erbjöd honom ett rikt gifte och
stort välde der i landet, om han ville stanna qvar, men hau längtade
hem till siu ö. Han gaf konuugen ett af sina långskepp och flera
kosteliga saker: konungen skänkte honom deremot sin egen högtidsdrägt, sina
med guldfjell besatta bandskar, sitt svärdsbälte med guldbeslag och en
gcrdsk (rysk) hatt. Gunnar for norrut till Hisiugen och Öl ver emottog
honom der med öppna armar. Gunnar äterlemnade honom då de tvenne
långskeppen lastade med hans andel i bytet. Öl ver tog emot skatterna,
sade att Gunnar var en duktig karl och bjöd honom att hos sig någon
tid qvair-tadua. När denna var till ända, seglade Gunnar först till
Trondhjem, att råka Hakon Jarl, och sedan hem till Island, der han af Nial
och sina öfriga* vänner med fägnad återsägs. Han gifte sig snart efter
hemkomsten med en brorsdotter till Rutr, Hallgerda Höskuldsdotter, en
qvinna af det sinnelag, att till och med hans dittills varande fiende, Rutr
varnade honom för henne Genom denna qvinnas förvållande blef sedan
bela lians återstående lefnad, så mycket han sjelf än bemödade sig att
lefva i fred ocb endrägt med alla, en kedja af tvister, till ocb med med
lians bästa vänner, och det ena dråpet följde på det andra Till slut, blef
Gunnar sjelf vid ett tillfälle öfvermannad och dräpen. Han befann sig
då. tillika med hustrun och modren, uppe på löftet at’ ett lius: fienderna
drogo af dettas tak med rep, så att de kunde nå honom från alla sidor.
Gunnar, hvars bågsträng blifvit af huggen, bad Hallgerda sno sig en ny af
hennes länga hår; men till svar påmiute hon honom om ett tillfälle, då
ban gifvit henne en kindpust; den skulle nu hämnas och Gunnar, som utan
vapen icke kunde försvara sig, blef med spjut genomstungen och föll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
