Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hisingen, Öckeröarna m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISINGEN, ÖCKEBÖARNE M. M.
157
1 Norges konuugalängd förbises vanligen tvenne regenter, konnngar
både till namn och välde. Konung Olof Kyrre hade en bror, med namnet
Magnus, hvilken var regerande konung, men afled iöre Olof och lemuade
denne ensam på thronen. Magnus lemnade efter sig en son, Hakon, som
likaledes erkändes som konung tillsammans med Magnus Barfot, men afled,
liksom fadren, före sin medregent. Denne konung Hakon Magnusson —
som icke får förblandas med den Hakon Magnusson, som var svärfar till
hertig Erik — hade till en början blifvit uppfostrad hos en man, vid namn
Sveinki Stelnarsson, boende öster i Viken, vid Elfven, en ganska mäktig
mau. Denne Sveinki hade, efter sin fostersons, konung Håkons, död,
ännu icke gifvit sig under konung Magnus Barfot. Konungen, som då
befann sig norr i Trondhjem, lät kalla till sig sin hofman Sigurd üllsträng.
och sade sig vara sinnad att sända honom till Sveinki, med befallning till
denne, att lemna landet och konungens egendom, derföre att han ännu
icke gått konungen tillhanda och till honom erlagt de utskylder, som
honom tillkommo. Konungen tillkännagaf derjemte, att han ämnade
uppdraga sina befalluingsmän öster i Viken, Sven Bryggefot, Dag Elifsson och
Kolbjörn Klacki, att vara Sigurd till bistånd. Dertill svarade Sigurd: "icke
tänkte jag, att i Norge funnes någon, med hvilken att komma till rätta,
det skulle behöfvas tre höfdingars tillgöranden och mitt eget på köpet-5
Konungen svarade: "du skall icke heller anlita dem. utan att det görs dig
behof." Sigurd utrustade ett skepp och seglade öster till Viken. Dit
anländ, kallar ban tillsammans lanshöfdingarne och låter utlysa ting,
hvartill isynnerhet, blefvo kallade de som bodde öster vid elfven *), men
äfven andra. Der kom mycket folk. När tinget var satt, fick man vänta
en stund på Sveinki. Ändteligen såg man en skara komma antågande,
den var så väl beväpnad, att den glimrade som ispiggar mot solen, och
i spetsen för dem kom Sveinki till tinget , hvarest de slogo sig neder i en
krets, alla jernklädda och blanka, fem hundra män inalles. Då stod
Sigurd upp och talade: "Guds och sin helsniug sänder min herre konung
Magnus till Guds och sina vänner, till alla både länshöldiugar och
underlydande, till mägtiga bönder och hela allmogen, med goda ord och
vänskapslöften. Han erbjuder sin ynnest och välvilja åt alla, som vilja hålla
med honom. Nu vill konungen visa sig i allo blid och fridsam mot alla
sina män, så många som vilja tjena honom, han vill vara deras och bela
landets nådige herre och tillbjuder sitt skydd och beskärm ät alla Norges
män. Eder är godt att viil upptaga konungens heisning och goda anbud.3
— Dä reste sig ur elfvagrimames flock **) en storväxt karl, pussig i an-
*) Theim austan Elfar byggionom.
**) Deras som bodde östor vid elfven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
