Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hisingen, Öckeröarna m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
HISINCRN, ÖCKEKÖARNE M. M.
letet och klädd i luden kappa: på axeln bar ban en stridshammare och
en stor stålhatt på hufvudet. Med vresig uppsyn sade han: "nu behöfves
icke rulle, sade räfven, drog harpan på isen." — Vidare utlät han sig
icke, utan satte sig genast åter ned. Snart uppstod å nyo Sigurd
Ull-sträng, och tog sålunda till orda: "Föga medhåll och aktning för
konungens ordsändning möter mig bland elfvagrimarnes skara och lagom
vänliga visen J eder, jag märker väl hurudana J ären, men vill dock ännu
en gång framföra konungens bud." — Derpå begärde han landskyld af
dem. som af konungens öfrige undersåtare, och leding och all annan
konungslig skatt. — "Må en och hvar ransaka sig sjelf, huru han hittills
erlagt dessa skatter, och visa att ban har heder i bröstet, gifvande
konungen hvad honom med rätta tillkommer, sä vida ban vet sig häfta för
något dylikt.’- — Derefter satte ban sig neder igen. Då uppstod å nyo
samme karl ur elfvagrimarnes .hop. stötte hatten något uppåt och svarade
basteliga: "Det går bra gossar, sade finnarne, hade skidor att sälja,"
hvarpå ban åter satte sig ner. Under tiden hade Sigurd talat med
länshöf-dingarne, man såg tydligen att ban var stött, han tog nu till orda,
sägande dem rent ut, att det icke tillkom dem, och vore ganska opassande
att sålunda göra narr af konungens bud och ärende. Sigurd var klädd i
röd skarlakansväst och blå öfverrock, ban kastade af sig rocken ocb
fortsatte sålunda sitt tal: "nu har det kommit derhän att en hvar af eder må
hälla sig i styr ocb icke gäckas med andra. Jag märker tydligen hvad
’ en och hvar at eder har i sinnet, och huru föga aktning J Insen för mig:
detta kan väl tålas, men värre är, att man vanvürdeligen svarar till
kou-ungeus ordsändning och ärende. Hvar ocb en må dock handla som ban
bäst tror sig kunna försvara. En man heter Sveinki, är Steiuars son och
bor öster vid Elfven, Af honom vill konungen hafva rätt landskyld och
allt hvad honom tillkommer, fare ban hädan af landet annars! Här
duger icke att draga sig uudan eller svara med glåpord: de finnas, som äro
lika mägtiga som han, ehuru öfvermodigt han bemöter mitt tal. Må han
heldre nu bättra sig med heder, än att längre fram få lida förödmjukelse
för sin balsstarrighets skull." Derefter satte Sigurd sig ned. Då reste
sig ändteligen Sveinki, kastade sin hatt bakut, utgjöt en ström af ovett
och de värsta skällsord mot Sigurd .... "hvad? förvisar du mig landet?
— du var förr icke sä storordig och din fräckhet var mindre, medan
konung Hakon, min fosterson, lefde. Då var du så rädd för honom, om du
kom i hans väg, som en råtta i fällan . . . Vägar du förvisa mig landet?
Anse du snarare för en stor sak ocb en särdeles lycka om du kommer
undan med lifvet, Upp! öfverfallom dem!" — Dervid reste sig alla hans
män upp och gjorde ett förfärligt vapenbrak. Då sågo Sven Bryggefot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
