Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hisingen, Öckeröarna m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16G
HISINGEN, ÖCKERÖ ARNE M. M. 200
Ett, så mycket, jag känner, hittills obeaktadt, men dock starkt i ögonen
fallande bevis för Balderskultens öfvergående i Odinskult äro
veckodagarnas namn och inbördes ordning, som, besynnerligt nog, ännu qvarstå
oförändrade. Att de två första veckodagarnas namn äro lika romarnes,
bevisar alldeles icke att de äro från dem lånade, men härrörde hos dem
från samma orsak som hos oss; ty det är kändt, att så väl romarnes som
skandinavemes härkomst hänledes frän — Troja. Vill man än icke taga
denna sägen sä precist efter orden, sä är dock likheten mellan de der i
landet förekommande ättebackar m. m. påfallande och leder tanken på ett
gemensamt ursprung. Hvad Söndagens namn beträffar — den hette
fordom "sunnudaghin" — så heter sol ännu på engelska "snn", på tyska
"Sonne": Söndag betyder alltså sol-dag, dies solis. Måndagen,
’Manudag-hin", är månans dag, dies lunse. Således finna vi Solen och Månan, Baal
och Astaroth, främst i cyklen. De följande fyra dagarne äro uppkallade
efter gudar ur Asa-läran: Tisdagen efter Thyr, krigsguden, motsvarande
romarnes Mars, dies Martis: Onsdagen, "Othinsdaghin" eller
"Midvikudag-hin", efter Odin — pä hvad sätt ban svarar mot Mercurius, alldenstund
romarne kallade dagen "dies Mercurii", begriper jag icke — Thorsdagen
uppkallad efter Thor och hos romarne "dies Jovis" (genitif af ’Jupiter")
— Thor och Jupiter hafva åtminstone det gemensamt, att båda handterade
åskan. — Fredagen, Friadaghin, efter Freya, romarnes "dies Veneris".
Lördagen kallade de sednare ’"dies Saturni", men hos oss hette den
"Laug-hordaghin" eller "Tvatdaghin", lögedagen eller tvättdagen, då allt skulle
skuras och rengöras till den instundande söndagen
Mot dc druidiska monnmenter, som, isynnerhet i trakten af engelska
kanalen, ännu finnas i behåll, t. ex. cromlechen (stenkretsen) vid Abury,
den vid Stouehcnge *), stenrnderna vid Carnac m. fi. äro de, hvilka vårt
land har att. uppvisa, endast obetydligheter. Tacitus omtalar
gcrmaner-nes stenkretsar, inom hvilka de dyrkade sina gudomligheter, och som
höllos i sådan helgd, att ingen, annorledes än fängslad med bojor, tordes
träda inom deras helgade områden, sålunda betygande sin undergifvenhet
för den gudomlighet, som der troddes hafva sitt tillhåll. Några af dessa
sanktuarier hade äfven asylrätt. Stundom stod en enstaka sten upprätt
midt i kretsen och ansågs då som gudomlighetens symbol. Ossian, som
beskrifver ’Lodins" dyrkare från »Lochlin3, hvarmed ban anses mena Odins
dyrkare från Skandinavien, talar som oftast om Lodins kretsar"**). Så
heter det t. ex. i poemet "Sulvala": fArfvidsons öfvers.)
*) Kallas pä latin; "Chor»* gigantum", jättedansen. I Vestergötland, nära Sköfde, finnes
en oval stenkrets med alldeles samma svenska namn.
"I Två hvarandra tangerande stenkretsar har jag här och der funnit, t. ex. vid Vränge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
