Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hisingen, Öckeröarna m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
186 HISINüEN, ÖCKERÖARNA M. M.
näst konungens, och hvilken sedan uppgått i de flesta Europas regen
t-slägter. Thoras inflytelserike farbroder, Finn Arneson, var med danska
konnngen, bärande afvog sköld mot sitt fosterland. Båda Haralds söner
voro Thoras barn, ty med Elisif, som ännu var i lifvet och öfverlefde
konungen, hade ban endast ett par döttrar. Deu äldre sonen, redan
vuxen, var med pä flottan och hade ett befäl: ban kallades, enligt den
tidens sed, "Magnus konungason" *). Den yngre, Olof, sedermera Kyrre
kallad, nämnes icke af historien vid detta tillfälle. Med konungen var ock
jarlen Hakon Ifvarsson kallad den Hvite, som den tiden hölls före att vara
Norges ypperste man näst konungen: han var nyligen förmäld med Sankt
Olofs sondotter, den bugstora Ragnhild. Konungens stallare var
islända-ren U]f Ospaksson. en ganska klok man. vältalig, mycket tilltagsen,
tillika trofast och uppriktig. Man har velat igenfinna hans namn i
runslingan på det bekanta piræiska, nu i Venedig befindtliga, stenlejonet, han
hade nemligen varit med konung Harald på dess färd till Österlandet. Ulf
var äfven konungens svåger, pä så sätt att ban var förmäld med Joruu
Thorbergsdotter, syster till förenämnda Thora. För öfrigt funnos i sviten
tre skalder, Thiodolf, Sten Herdlseson och Amor Jarlaskald.
Men när konungen styrde öster till Viken, fick ban stark motvind,
och flottan blef vida kringspridd i hamnarna, utskären och tjärdarna.
Derom sjöng Thiodolf skald:
"Ej fauns under skogen skjul
För snäckornas hyftade stammar **),
För storm ligger flottan inne
I hvarje vik och bland skären.
De väl bevarade skeppen
Hålla sig undan vid näsen:
Konungen profvade då
Hur hållbara linorna voro:
Dä sparades icke mot vågen
Ankarets krokiga jern:
Mot knaggliga stenarne sletos
Dess hakar i rytande stormen". . —
Men så snart tjenlig vind blef, höll konung Harald med flottan öster
till Elfven. En dag mot aftonen, kastade de ankar utanför den lilla
pittoreska dal, som läsaren ser på pl. 11. 1 bakgrunden visa sig de i
Vikingasagorna så namnkunniga Öckeröarna och längst bort vid horizonten det
vida Kattegat. — Så sjöng Thiodolf:
*) Densamme som nämnes, sid. 157 rad. 3.
**) Äter ett vittne om våra då akogbev&xna stränder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
