Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hisingen, Öckeröarna m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISINGEN, ÖCKERÖ ARNE M. M.
189
i fall icke hela kontingenten behöfdes, skulle den fördelas lika på alla.
— Konungen utnämnde sjelf befälhafvare (Styrlmadr") pä hvarje fartyg.
Undandrog sig denne, var ban förfallen till sex marks böter- Tog
någon annan än den utnämnde kommando, var denne likaledes förfallen till
sex marks bot. "Styrimadr’’ ägde att utnämna sina roddare ("håsetar"):
dessa måste då följa honom eller böta tre mark hvardera, Helst togos
till hàsetar starka, ogifta bonddrängar: i brist af sådana togos härtill
bönder, som hemma hade andra, hvilka kunde sköta deras jordbruk. I
värsta fall valde man bland ensittarc sålunda, att tvä af dem lemnades
qvar hemma, för att tillse jordhrnket för den tredje, som måste fara ut i
kriget. Men yppade sig brist på folk, uttogos tvenne, och den tredje
måste tillse både sin och deras gårdar.
Bland dem, som i skeppredena voro pligtige att sjelfva medfölja, eller
anskaffa annan karl i sitt ställe, afgjorde lottning hvilka som skulle
uttagas. Satte bonde annan karl i sitt ställe, fick han blifva hemma, utom
i den händelse, att fartyget icke kunnat få tillräcklig bemanning. —
Gjorde någon krigstjenst pä annat fartyg, än det hvartill han rätteligen
hörde, då var det som den vore ogjord.
Roddare och soldat (båtsman) skulle hafva förskottsvis i sold (
’farar-kaup’) ett öre for en månads tid, eller ock två öreu fër två månader:
dessutom lifsmedel för lika lång tid, en åra och ett stycke tältduk,
hvilket förmodligen sammansyddes med de öfrigas till ett större tält. Var
han ute i leding kortare tid än ämnadt var, skulle han vid hemkomsten
återbära hvad ban fått för mycket, äfvensom de lifsmedel, han hade qvar
i sin matkista. — Folket fick icke hällas i fält längre, än att hvar ägde
en half månads proviant i behäll, för hemfärden. Råkade hemresan att
blifva långvarig, så att brist pä proviant förestod, då skulle de låta
besättningen på ett annat fartyg se deras matförråd och bevittna dess
otillräcklighet, sedan ägde de att göra strandhngg, d. v. s. att de, hvar som
helst på kusten, opåtaldt kunde bemägtiga sig och slagta två nöt; men
det ålåg dem, att på stranden qvarlemna lindén, hufvudet och två ören i
penningar för en ko eller oxe till tre år gammal, och halftredje öre för
kreatur som var äldre. Ville då nägot annat fartygs besättning likaledes
göra strandhugg, framvisade strandägaren huden och det afhuggna
hufvudet; den måste då afstå från sin föresats på det stället.
Saknades någon af besättningen, när ett. fartyg släppt landfästet, då
upprestes hans ära och honom ådömdes tre marks böter.
Kuude ett fartyg icke erhålla tillräcklig bemanning, dä skulle dess
besättning försöka att komma in på nägot annat. Emottogos de icke på
något, voro de ursäktade om de stadnade hemma De skulle da lemna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
