Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hisingen, Öckeröarna m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISINGEN, ÖCKERÖ ARNE M. M. 207
låta döpa sin son, Harald Blåtand, redan i barndomen, utan att det skulle
ske med väld, långt efteråt, genom romerska kejsaren Otto II.
Berättelsen om kejsar Ottos krigståg till Danmark i detta ändamål anses, i
afseende på sina detaljer, ganska tvifvelaktig: den tyckes nästan vara en
förvexling med eller ett echo af berättelsen om Henrik Fogelfängaren, som lät
döpa Haralds fader Gorm. Det påstås eljest att Haralds oäkta son Sven,
sedermera Tjufvoskägg kallad, blef döpt på samma gång som fadren, och
vid tillfället erhöll efter sin fadder, romerska kejsaren, namnet Otto —
ban kallas i bullan "Sveinotto" — Men det kan ock hända, att just detta
hans namn gifvit anledning till bela historien om fadderskapet, och att
förhållandet varit ungefär enahanda, som med hans samtiding,
sveakonungen Anund Jakob, hvilken i barndomen blef döpt med det christna
namnet Jakob, men fick sedan, för hedningarnes skull, äfven det hedniska
namnet Anund. Likaså kan den danske konungasonen hafva blifvit döpt
till Otto, men för hedningarnes skull, äfven blifvit kallad Sven. Hvad
den, i bullan omnämnde, svenske medregenten "Amundus" vidkommer»
har man velat igenfinna honom i Olof Skötkonungs son Edmund
Gammal, hvilken, efter sin yngre broders, Anund Jakobs, död, kom på
svenska thronen. Men denne konungs lefnad infaller för långt efter 954, att
det skulle här kunna vara fråga om honom. Det riktigaste vore att, helt
och hållet på bullans auktoritet, antaga tillvaron, vid ifrågavarande
tidpunkt, af en medregent Amundus, hvilken, kanske just till följe af sin
vid denna gränsreglering visade släpphändthct, erhållit öknamnet Slemme,
ocli sedermera blifvit förvexlad med Edmund Gammal. Sverges äldste
historieskribent, Ericus Olai, yttrar sig, när han hunnit till tidsrymden mellan
Erik Väderhatt och Erik Segersäll — ackurat den tid hvarom här är
fråga— "somliga säga, att på denna tid har regerat en viss Amundus, som
företagit en gränsreglering, men sedermera ångrat den och börjat krig mot
konung Knut i Danmark etc. etc." — dock tviflar han, Ericus Olai,
mycket att denna konung bör få sin plats vid denna tidpunkt, emedan
konung Knut i Danmark, som ban säges hafva bekrigat, är vida yngre.
Uppgiften blir dock rimlig om gränsregleringen påföres Amundus, men
kriget mot konung Knut deremot antages hafva varit detsamma, son»
konung Anund Jakob Olofsson, i förening med Olof den nelige, förde mot
konung Knut (1028, se sid 42). Historien om dessa tider är i öfrigt så
osäker, att flera af våra äldsta konungalängder helt och hållet förbigå
både Anund Jakob och Edmund Gammal, låtande Stenkil omedelbart
efterträda Olof Skötkonung.
Att, då Valdemar Atterdag, 1351, såsom stöd för sitt anspråk på
Skåne, åberopade sig på denna bulla, tre svenska biskopar vägrade att vidi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
