Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hisingen, Öckeröarna m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247 . HISINGEN, ÖCKERÖARNA M. M.
ämnande sig till sina härbodar. Men då de hunnit ett stycke, tog
Thor-olf sålunda till orda: "nu må jag göra slut pä ledungen, ty jag förmår
icke att gå längre". — "Är du sårad broder?" frågar Thorsten. — "Ej
nekar jag dertill," svarade Thorolf, "ty när Liotr slängde från sig svärdet,
sigtade han ät dig, jag förde dä skölden framför dig, men blottade
dervid mig sjelf, svärdet träffade mig i underlifvet och skar mig, så att
inelfvorna hänga ute: jag svepte kring mig kläderne, men nu förmår jag
icke hålla mig uppe". — "Som jag förutsåg, så har det gått," sade
Thorsten, "att en at’ oss månde icke komma äter, och ville jag hafva gifvit
mycket, att vi aldrig farit denna färd". Thorolf svarade: "icke må vi nu
härom tvista, ty ingen kan undgå sitt öde. Mig tyckes bättre dö med
godt rykte om mig, än att lefva med den skammen, att icke hafva följt
dig. Dock vill jag bedja dig en bön, i fall du vill uppfylla den". —
’Hvarom då," frågade Thorsten. — "Det må jag säga dig,* svarade
Thorolf, "mig tyckes att mitt namn är föga frejdadt och blir snart förgätet,
när du gått hädan; men jag ser förut, att du är bestämd att fortplanta
vår ätt, och lefva länge. Må du lefva säll! jag önskade, i fall du fåren
son, att du ville kalla honom Thorolf: men alla de egodelar, jag hafver,
vill jag ban skall ärfva. Deremot önskar jag, att mitt namn hålles uppe,
så länge män i vår hembygd bygga och bo". Thorsten sade: "detta
lofvar jag dig gerna, emedan jag anser att det gör mig heder, och jag är
öfvertygad, att god lycka skall följa ditt namn, sä länge det är i vår
ätt". — "Nu har jag framfört hvad som låg inig på hjertat," återtog
Thorolf, och derpå dog ban.
Kämparne förbundo sina sär och sofvo under natten, men foro
följande morgon till draken, röjde undan de döda och sköljde bort blodet,
men förde de ombord befintliga dyrbarheter i säkerhet till borgen, der de
qvarstannade i en veckas tid, så länge deras sår läktes. De gjorde en
kista åt Thorolts lik; men Thorsten sade. att de icke skulle jorda honom
der på stället. Då de voro läkte, togo de en roddarskuta, förde på
densamma af bytet hvad de ansågo bäst, höllo sedan åt Svithiod, hafvande
Thorolfs lik med sig; men allt det öfriga godset lemnades qvar i borgen.
De laudstego i Svithiod, på det ställe, der en jarl herrskade, som hette
Heraud. Der blef Thorolf högad. Men Thorsten stannade qvar hos
He-raud jarl i Svithiod, utmärkte sig för tapperhet, och blef ändteligen
jarlens måg. Hans vidare öden beskrifvas i "Svarfdæla-sagan".
Dä, såsom i föreg. (sid. 39 nedtill) är berättadt, den Svenske Olof
Skötkonung icke ville lefva i fred med deu norske Olof Haraldsson, och
denne senare derföre, sedan Raguvald Jarl lemnat styrelsen i Vestergötland
och följt prinsessan Ingegerd till Gardarikej hade för afsigt att med krig
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
