Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hisingen, Öckeröarna m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISINGEN, ÖCKERÖ ARNE M. M. 221
samt ändtligen tolf bönder frän hvarje fylke. Den dagen hade konung
Ilakon konung Magnus till gäst hos sig, tillika med alla lydbiskoparna
— erkebiskopen kunde icke komma för värk i sina händer — der voro
ock alla höfdingar och anförare tillstädes. Dagen derpå utdelade konung
Magnus bland sina män dyrbara skänker, först och främst till siu fader
konung Hakon. Erkebiskopen fick ett stort och kostbart långskepp, med
öfver 20 roddarbänkar (en halftritugsessa) med flera gåfvor. Äfven alla
förnämligare män, som då voro konung Magnuss gäster, erhöllo gåfvor,
hvarigenom den unge konungen straxt blef ganska vänsäll. Magnus tog
ock då i sin tjenst ett stort följe, och deribland de fleste, som hade tjenat
hans broder, konung Hakon; hvilket var desto behöfligare, som Magnus
nu skulle qvarstanna söder i landet, för att värja detsamma.
Sedan seglade konung llakon från Öckeröarna med flottan, men
konung Magnus vände åter till Viken, och satt öfver sommaren i Tönsberg.
Konung Hakon hade en präktig flotta af 315 skepp med sig till Danmark,
och styrde med den genom Öresund till "Kaupmannahafn’’ (Köpenhamn),
der ban lade sig för ankar i ’Räfsvansdjnpet" (Räfshaledybet) *).
Dancr-ne föllo i stor förundran öfver hans här, som syntes dem både väldig och
väl utrustad, så att ännu aldrig en sådan krigsmakt hemsökt Danmark. De
voro i hög grad betagna af fruktan, i fall det icke skulle komma till
förlikning konungarne emellan. Det skedde pä tisdag att kouung Hakon kom
till Kaupmannahafn; men först fredagen derefter anlände danakonuugen
Christofer till staden, med en stor här och många förnämliga herrar. Der
voro då i hans följe Jakob, erkebiskop i Lund ocb tre lydbiskopar samt
hertig Jarmar (Jaromir) al Rc i Vindland (Vendell). Men då det blef fråga
om att åvägabringa förlikning mellan konungarne, föll sig detta ganska
svårt. Norrmännen lägp öfver sin konung, att lemna dem danakonungens
rike till sköflings: men konung Hakon hade gifvit de danska sex dagars
stillestånd. Mest gjorde sig Einar erkebiskop besvär med förlikningen,
men det var, som det vanligen brukade vara mellan norrmännen och de
danska®*), att ju längre de talade med hvarandra, ju mera tiugo de att
klaga öfver. Erkebiskopen bragte, efter konungens råd, det förslag å bane,
att hvardera af konungarne skulle värdera de förluster, deras män lidit.
Dä detta skett, påstod konung Christofer, att han ville vara den som först
fällde sitt utslag i saken. Då konung Hakon erfor detta, tyckte bau,
som det ock verkligen förhöll sig, att den afgjorde bela saken, som dömde
i sista instansen; alltså gaf ban härtill sitt samtycke. Konung Hakon hade
på förhand bestämt, på hvad ställe hvar och en af hans höfdingar sknlle
*) En ankarplats.
#*) d. v. e. vid den tiden. Det är krönikeskrifvaren som hlr talar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
