Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
MARSTRAND.
som dock uppenbarligen gynnade sin slägtinge Carl Knutsson, och redan
d. 20:de derpå följande November krönte honom i Trondhjem till norsk
konung; ehuru han vid Marstrandska byllningsmötet bett Christian, vid
midsommartiden följande året, vara välkommen till Trondhjem, att der
krönas. Rörande Marstrandsmötet känner man inga specialiteter; men
skälet, hvarföre Christian lät sig hyllas här och icke på Bohus, var nog
det, att Bohus slott, dittills af trä, vid denna tid stod under nybyggnad
af sten; och möjligen äfven derföre, att han icke trodde de norske alltför
väl, då de så nyligen hyllat Carl Knutsson. På Bohus hade han varit i
deras våld, men i Marstrand kunde ban stanna ombord pä sin flotta. Ehuru
Christian antogs till konung på grund af sin slägtskap med förra norska
konungar, var dock icke denna så beskaffad, att den rätteligen kunnat
gifva honom anspråk på kronan. Detta oaktadt var hans val kanhända
det bästa man kunnat då göra; ban tycks hafva varit en långt bättre
menniska än sin medtäflare Carl Knutsson. Till utseendet var ban en vacker
karl, högväxt och stark, driftig, verksam ocb personligen tapper. Deremot
var ban en slät hushållare med penningar, hvilket vid flera tillfällen lände
honom, men isynnerhet undersåtarne, till skada- Han lefde ock i stormiga
tider, då det var ganska svårt för en regent att lotsa sig fram.
Sedan hyllningsmötet blifvit upplöst och konung Christian seglat frän
Marstrand, tilldrog sig den händelse, som skildras i följande bref; en
tidsbild, som här icke bör saknas.
"Alla goda män, i hvilkas händer detta bref råkar komma, kungöra
vi, Signrd Jonsson (Römer) riddare, Noj-ges rikes höfvitsmän, i min nådige
herres konungens frånvaro, Signrd Björnsson, erkedjekn i Opslo och Simon
Björnsson af vapen, riksråder i Norge, att sedan vi skiljts ifrån vår
nådige herre, konung Christian, nu i sommar, efter vår frus messa visitationis,
herrans år mcdxl och på det nionde, voro vi i Korshamn, med flere gode
män från Norge. Vi hörde då, på hvad sätt osämjan började och tillgick
mellan värdig fader i Gudi herr erkebiskop Aslak och herr Hartvig
Krum-medike, riddare. Först var det så, att herr Hartvigs svenner hade
anhållit några af erkebiskopens tjenare, som förde bref till denne, och
bemäktigat sig något af det de medförde, hvilket dock bevisligen skedde herr
Hartvig ovetande; ty ban var icke ännu hemkommen från Danmark*)
Derom lofvade herr Hartvig, att ban, för vänskaps skull, ville godtgöra
"herr erkebiskopen och hans folk detta, eller gifva dem jemngodt. Dåsade
*) Troligen menas, att H. Krumedike följt konungen på väg ända till Danaliolmen, som
än i dag kallas Danmark, och der danska gränsen ansågs börja. De öfriga hafva under tiden
qvarstannat, antingen i Korsvik på Klöfverön, eller ock vid Korseberg vid Nordre elfs utlopp,
troligast det sednare, ty det är temligen troligt, att Herr Kolbjörn Gäst, borgherre på Bohus,
inbjudit de närvarande att bese nybyggnaden af nämnde fäste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
