Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARSTRAND . 237
det fick spörja, att den förrädaren till Rostock ankommen var, sände bans
kgl. maj:t sin tyske sekreterare, Wulff Gyler, dit ut, med fullmakt och
befallning, till att låta antasta honom, och låta honom der stå sitt
välför-tjenta straff, det också skedde; ty han blef der, för sin lögns och
förrädiska handels skull, rättad och halshuggen".
Vintertiden är 1566, på fjerde året af Erik XIV:s sju-åriga krig med
Danmark, gjorde svenskarne ett försök att öfverrumpla Marstrand. Men
borgrama,, som fått nys härom, hade upphuggit isen i hamnen, hvilket
arbete lättades genom inträffadt töväder, hvarföre svenskarne måste
begifva sig dädan de kommit.
Vid denna period var Marstrand en af nordens vigtigaste
handelsstäder, hvars styrelse bestod af tvenne borgmästare, en stadsfogde, en
syndi-kus, tio rådmän m. fl. Hufvudsakliga källan till denna välmåga var det
utomordentligt rika sillfisket, som då vankades vid kusten, och stadens
egenskap af nederlagsplats för den handel och rörelse, som nödvändigt måste
uppkomma, dä skärgården hvimlade af sä många tusen främmande seglare.
Detta välstånd befrämjades ytterligare af konung Fredriks II i Danmark,
staden 1581 förunnade privilegier, hvilka ålade alla utländske män, litt
handla endast i Marstrand, och derstädes uppköpa och salta sillen, vid
förlust at’ så väl fartyg som varor; hvarjemte alla, i skärgården bosatta
personer, vid strängt ansvar, förbjödos alla fragter, all handel och all
borgerlig näring. Också är det bekant, att redan allt ifrån långt äldre
tider än denna, alla frän kusten afgående och dit ankommande fartyg
måste i Marstrand erlägga s. k. "pundtull," af hvilken staden ägde att
sjelf tillgodonjuta en del. Ånda intill medlet af följande århundrade
fortfor den sålunda att blomstra och förkofras. Men å andra sidan kan man
beklagligen icke heller förtiga, att den tillika var den erkändt gudlösaste
stad i bela norska riket, der alla möjliga brott oeh laster till oerhörd grad
gingo i svang, och det ansågs af folket såsom ett himmelens straff, att
sä väl staden, 1586, lades bel och hållen i aska, som att, påföljande
året, det hittills så indrägtiga sillfisket belt och hållet upphörde. "Ty,"
säger Ödman, "som stadens innevånare den tiden missbrukade sina
privilegier mot andra, som kommo till att fiska och insalta, tog Gud fisket
bort." —
Ären 1611 och -12 ägde vid Gamla Elfsborg de minnesvärda
krigshändelser rum, som framkallades af Christian IV:s missundsamhet mot det
på Hisingen nyanlagda Göteborg. Gamla Elfsborg afskars på den tiden
från fasta landet genom en bred och djup vallgraf. På andra sidan om
denna hade danskarne, alltsedan d. 5 Maj 1612, ett befästadt läger och
ett eller flera mot fästningen uppkastade batterier, från hvilka de besköto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
