- Project Runeberg -  Elfsyssel, Södra Bohus-Län. Historiska minnen /
243

(1864) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Henrik Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marstrand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MARSTRAND . 243

Ar 1750 begynte sillen åter att gå till kusterna, och Marstrands
tynande välmåga, undergräfd at täta eldsvådor, at inskränkningar i dess
privilegier, af tryckande kontributioner, af påtvunget underhåll och
beklädnad af garnizonen på Carlsten, men framför allt af det driftiga och
välbelägna Göteborgs grannskap, begynte åter tilltaga, och var mellan
åren 1775 och 1794 nära lika hög som på 1570:talet. Kedan 1747 hade
borgerskapet ingått med ansökan, att få staden förklarad för frihamn,
hvilken begäran, efter att länge hafva varit under pröfning, blef 1751
afslagen. Men Gustaf III utfärdade, 1775, ett konungabref, genom
hvilket Marstrand förklarades för porto franco, med de mest vidsträckta
friheter. Till staden skulle få införas, uppläggas, förbrukas eller åter
utföras, med hvilken nations fartyg som heldst, alla ut- och inländska
varor utan undantag. Alla från Marstrand till annan svensk hamn
ankommande varor skulle anses såsom kommande från utrikes ort, med
undantag af fisk, fångad i skärgården. Alla svenska produkter och
tillverkningar, som från inländsk hamn afgingo till Marstrand, skulle anses och
tullbehandlas såsom afgående till utrikes ort. Alla främlingar, som ville
nedsätta sig i Marstrand, så ock stadens egna invånare, erhöllo fri
religionsöfning och fullkomlig näringsfrihet, utan tvång af reglementer och
skrå-ordningar. Alla stadens innevånare frikallades från personella
kontributioner och bevillningar, hvaremot en viss konsumtions-afgift lades på
de lifsmedel och drycker, som på stället förtärdes. Den utlänning, som i
Marstrand köpt eller låtit bygga sig fastighet af 1000 Rdrs värde, skulle,
efter två års besittning deraf, anses såsom naturaliserad svensk
undersåte. Utländsk man, som nedsatt sig i Marstrand, ägde att när som heldst
derifrån afflytta, utan att erlägga de afgifter, hvilka den tidens lagar
eljest i dylika fäll stadgade Eho, vare sig inländsk eller utländsk, som
för gäld eller sådana förbrytelser, som icke gingo å lif eller ära, flyktade
till Marstrand, skulle, så länge han derstädes vistades, äga frihet till
person och egendom, medförd eller på stället förvärfvad, utanjatt kunna
häktas och för rätta dragas, dock med undantag af politiska förbrytare
och rymlingar från Carlsten.

Dessa friheter räckte i tjuge år, och staden förkofrade sig
naturligtvis genom dem i betydlig mån, dock mest på det rika sillfisket. Om
likväl icke framåtskridandet motsvarade de öfverspända förhoppningar, man
i början derom gjort sig, så låg orsaken i stadens isolerade läge och
grannskapet af Göteborg. — Skulle man väl tro, att bland Marstrands
egna invånare fanns ett ganska talrikt parti, som var emot desse
privilegier? De androgo, bland andra skäl, att det gamla sedeförderfvet älven
med välståndet återvändt, och detta så mycket värre nu, genom de många

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:11:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/elfsyssel/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free