Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uddevalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UDDEVALLA. 289
och Lövcnhjelm. Finnande sig för svaga att angripa svenskarne, ville de
norska intaga en ställning, som lemnade dem skydd mot deras
motståndares kanoner, 14 till antalet, till dess Gyldenlöve sjelf kunde hinna fram
med resten af sin här. Men då de i denna afsigt gjorde en rörelse
framåt, gi^ps — det låter otroligt — svenska hären af en panisk förskräckelse,
och satte af i vildaste flykt till staden, och genom densamma vidare
utåt vägen, som leder till Venersborg. De norskes skjutgevär voro, i
anseende till häftigt regn, obrukbara; de trängde dock hurtigt på svenskarne
med kolfvar och bajonetter. Sjelfva dalkarlarne lupo som harar bland
klipporne, kastade bort vapnen och gåfvo sig hoptals. Framkomne till
Kurödsbro — krönikan kallar den »Kobro" — ville bela svenska arméen
öfver: der blef en gruflig villervalla och en stor mängd drunknade-i den
för tillfället, starkt uppsvällda ån. En enda mans själsnärvaro blef de
åter-ståendes räddning. Denne, Zacharias Aminoff, tvang sitt regemente att hålla
stånd vid bron och uppref densamma så fort svenskarne hunnit öfver,
hvarigenom ban förekom allt vidare förföljande, helst natten nu äfven inbröt.
De slagne fortsatte sitt återtåg till Venersborg, lemnande bela vägen
öf-versållad med vapen af alla slag. Allt deras artilleri hade de norske
tagit, dertill 19 fanor och standarcr, bela trossen, de la Gardies präktiga
fältekipage — ban var sjelf nära att bli fången, men slapp undan med
förlust af sin hatt. — Dessutom bemäktigade norskarne sig en vagn,
lastad med koppardalrar, dem Dclagardie, under namn af
"krigsgärdutpressat al södra länets prester — Zacharias Affiinoff blef efteråt
kommendant på Bohus.
I föregående, sid. 24. är berättadt huru Gyldenlöve 1678. till följe af
Börstells hjeltemodiga försvar, nödgades öfvergifva belägringen för Bohus.
Året derefter ägde något i samma väg rum vid Uddevalla, men här var
det. de norske som belägrades af svenskarne. De förstnämnde innehade
så väl Marstrand (se sid 2-fO) soin bela uorra Bohuslän, och från
Uddevalla skans, hvars läge gjorde den till en stark position, ehuru dess
befästningar voro obetydliga och den bland annat äfven saknade
vattentillgång i händelse af en belägring, oroade de genom täta ströftåg den del
af länet, som ännu var i svenskt våld. Bland annat afbrändc de, i
Februari 1*>79, trettio gårdar på Hisingen. Derföre beslöt G. 0. Stenbock att
bemäktiga sig ifrågavarande befästuing. Den innehades då af en kapten
Skön med 160 man, hvilken, då ban märkte den annalkande fienden,
sände ilbud derom till Gyldenlöve, som stod i Tanum med 2,500 man. Denne
begaf sig genast med en del at sitt folk sjöledes till skausens undsättning,
hans otålighet dref honom att segla långt före följeslagarne. Men då ban
fick skansen i sigte, stod den redan i ljusan låga, antänd af svenskarnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
