Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lane härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄRAD.
303
Du gif mig rädei det goda,
Hum jag kan tala med ftstfiiiö min,
Alt ingen man det förstode?" —
— "Kläd dig strå* uti silke ocli guld,
Och sammet uppå dig drag,
Säg dig att vara milt hemliga bud,
Tala med den jungfrun i dag!"
Men lyckan Ikiii vänder sig elc.
Det var licrr Axel Thordson,
Gick sig öfver högan lufts spång,
Der mölle honom drottningens jungfrun’
skön’,
De kommo ifrån aftonsång.
Han räckte skön Valborg hvitan liand
Och laltc nil henne så:
— "Jag är Iru llellreds sändningehiid
försann,
Alt låta eder något förstå." —
Hon bryter upp det bref så stort,
Hon las det uf med alla,
Deruti stod’ de älskogs ord,
Som någon bäst kunde tiilala.
Deruti lågo de gallringar lem,
Voro gjord* på sätlet det bästa:
— "Er gifver herr Axel Thordson dem
Som eder så ung månde lästa.
J lofvat all vara min läslemö,
Det skolen J hålla med ära,
Jag sviker eder ej på verldens ö
, Det lofvar jag eder min kära!" —
Så följdes de öfver den liüga bro,
Som Gud gaf dem till råda,
Der lofvade de hvarannan sin tro,
Och eder svuro de båda.
Vid Dorothea ’) den ädla inö,
En ed de svuro tillsamman:
I äran ville de båda dö
Ocli lefva tillhopa med gamman.
Herr Axel rider af konungens gärd,
Han var så gläder till mod;
Hans fästemö uti högan loft står,
Hon både lekte och Ing. —
Men lyckan hon vänder sig elc.
Det stod så uti månader lem,
Och väl uti månader niu,
Ellofva grelVesöner gingo fram,
Som uiånde om henne bedja.
Ellofva voro de riddare skön’,
Till henne i äran månd’ gilja,
Den to|lle var Hakon, konungens son,
lian bad lienne arla och särla:
— "Hören J, skön jungfru lin,
Ocb viljen J vara min kära,
Så tager jag eder lill ilroilning min,
Och kronan skole|| J härå." —
— "Hören J Hakon, konungens son!
Det kan dock ej så gå:
Min (ro liar jag lofvat herr Axel front.
Den går jag aldrig ilrå." —
Fast vred blef Hakon, konungens son,
Och klädde sig uti skinn,
Så går lian uti sälen skön,
1’ör sin kära moder in.
— "|lei Sitten J, kära moder min!
Hvad råd månd’ J mig bele ?
Jag beder om skön Valborg lin,
Hon bjuder mig spoli ocb spe.
Jag bjuder lienne både heder ocb är’
■) Ett helgon oeh martyr. "Nlr hon fördes ut till sitt lidande, hade hon på vackraste
maneret elg utstofferat, så att ^kejsaren fick behag till henne, och gaf henne hemligen sin vilja
tillkanna." — Man inser l&tt likbeten i hennes belägenhet och Valborgs. — "Men bon svarade
»tt hon kunde icke bellScka sin kropps tempel, »om redaD var Gudi uppoffradt, utan voro hon
beredd att dö. Hon blef då hudflängd, »lagen, och dess bröst med facklor, dock oskadde,
ansökt att br&nnas, och sist halshuggen d. 6 Febr. 287."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
