Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 —
Endast vi akte oss väl, att ej hoppet det
hala bedrager;
Ty hvar vi stanna en stund att njuta en
lycka, i blinken
Springer der hoppet förut och visar en
bättre på afstånd;
Dåren följer det lysten från en till en annan
och ratar,
Aldrig förnöjd, tills slutligt han suckande
hinnes af döden.
Sagt; och han teg, uppblickade högt och
tryckte förnöjsamt
Med pekfingret på askan som pöst i den
rykande pipan,
Medan hon, rodnande djupt, den unga
förståndiga flickan,
Nedslog ögat, fingrade halsduks-snibben och
svarte:
Icke vill jag förtiga för dig, värderade
Petrus,
Huru med glädje jag hör att den raske
Mathias begär mig;
Ty du känner dock väl, hvart den fattiga
flickan beständigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
