Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 125 — ’
Hösten skänkte ej råg, men gaf ispiggar på
axen.
Drängar och pigor förläto min gård ,
ogörlig var skatten,
Lifvet fordrade bröd, och i ugnen var
torkande bark blott.
Dagen förnöttes ändå, så länge de skonade
korna
Skänkte oss mjölk, ned gick barkbrödet med
denna och närde.
Så skred Julen sin kos; fast tynande,
höllo vi ut dock.
Men då en dag från skogen jag kom,
barkbördan på ryggen,
Mötte mig främmande män i min dörr. Vän,
sade den ena,
Gälda din skuld, att du icke må se
utmätning i dag här.
Häpen svarade jag: låt vara det, ärade
Herre,
Låt mig betala, då Gud mig unnar förmåga;
af barkbröd
Lefva vi nu. Ej svarande gingo de åter i
stugan,
Togo från väggarna ned det ringa förrådet
af verktyg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
