Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 126 — ’
Togo hvad öfrigt fanns af kläder och buro
i slädan.
Gråtande satt hon i sängen på halm, min
värderade hustru,
Seende på, men hon teg, och sökte att
stilla allenast
Barnet, som qvidande låg vid dess barm, dygns-
gammalt och hjelplöst.
Männerna följde jag ut med det sista som
kunde förpantas,
Stel i min håg som tallen, då yxorna döna
vid roten,
Men då på gården jag kom, uppskattades
bytet; till hälften
Skylde det icke min skuld. Vän, sade mig
Fogden ånyo,
Ringa är detta, men har du ej mjölkande kor
i din ladgård?
Sade, och redde sig till, med lätthet
hittande korna,
Der de i spiltorna stodo ochbölade,
saknande foder.
Klafvarna lossades snart, ut leddes den ena
och andra
Stretande mot, oroliga, lemnande sorgsna sitt
ställe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
