Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 160 — ’
Sade, och forslade sakta den gamla till
bordet; och gumman,
Stolt af den heder hon rönt, förglömde sin
jemmer och satt sen
Gungande stilla, och tyst välsignande gamla
och unga.
Men när polskan var slut, och fiolerna
tystnat och gigan,
Ryckte den kunniga Anna sin man förtroligt
i rocken,
Och då hon fört till ett hörn den välförstån-
dige Petrus,’
Talte hon hemlighetsfullt och hviskade
honom i örat:
Ville du icke förmå Zacharias, värden på
Hjerpvik,
Att för sin blifvande måg och sin hjertligt
älskade dotter
Hålla, som far, ett förmanande tal, som de
dag ifrån dag sen
Skulle i vördsam håg förvara och rätta sig
efter.
Så var fädernas sed, då de gåfvo sin dotter
åt mannen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
