- Project Runeberg -  D:r Friedrich Ellendts Latinska Språklära /
3

(1876)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Q brukas blott framför u jemte en annan vokal, med hwilka
det då bildar en stafwelse, t. ex. qui (läs kwi). Gu läses
framför vokaler som gv, t. ex. lingua (läs lingwa). Su läses som
sv framför a och e, när båda vokalerna höra till en stafwelse,
t. ex. suada (läs swada), suetus (läs swetus).

Ti framför en vokal uttalas som tsi, t ex. tutior, ratio;
likwäl icke, 1) om i är långt, t. ex. totīus; 2) om ett annat t eller
s eller x föregår, t. ex. Attius, justior, mixtio; 3) i grekiska
ord, t. ex. Boeotia, Miltiades; 4) framför tilläggningsstafwelsen
er i inf. præs. pass., t. ex. nitier, quatier.

§ 10. De flesta ord bestå af flera stafwelser; likwäl gifwes
det äfwen många enstafwiga ord. En stafwelse kan antingen bestå
af blott en vokal, t. ex. e-o, eller af en vokal tillsamman med en
eller flere konsonanter, såsom pa-ter.

§ 11. Hufwudreglerna för flerstafwiga ords delning i skrift
äro följande.

1) Om en konsonant står mellan twå vokaler, så föres han till
den senare, t. ex. a-mo, i-ter.

2) Af flere konsonanter mellan twå vokaler föras till den senare
så många, som kunna tillsammans börja ett latinskt ord. Således
pu-blicus, pa-tris, fa-scia, fac-tum, emp-tus, an-nus, al-trix,
mon—strum.

§ 12. Dessa regler gälla dock blott för enkla ord. I
sammansatta ord delar man efter sammansättningen, t. ex. post-ea,
träns-igo, red-eo, sed-itio. Men om den förste delen af det
sammansatta ordet är förkortad, afdelas ordet, som wore det enkelt,
t. ex. po-tes, (potis es), ta-metsi (tamen-etsi), ani-madverto,
(animum adverto).

§ 13. Stafwelserna äro antingen långa (-) eller
korta (⏑). En stafwelse, som kan i vers efter behof anwändas
lång eller kort, kallas obestämd (anceps⏓). Se härom
Bihang I.

§ 14. I hwarje ord har en stafwelse tonen eller accenten,
såsom i swenskan t. ex. den första stafwelsen i kommer, den andra
i befall, den mellersta i behandling. I latinska språket ha aldrig
twå- eller flerstafwiga ord tonen på sista stafwelsen. Deraf följer:

1) Twåstafwiga ord hafwa tonen på första stafwelsen, t. ex.
térra, lége.

2) Flerstafwiga ord hafwa tonen på andra stafwelsen från slutet
(pænultima), om densamma är lång, men på den tredje från
slutet (antepænultima), om den andra är kort, t. ex. docére,
Athénæ, men cúria, lévitas.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:15:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ellendts/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free