Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2O2 – Syntax.
1) i bestämdt förhållande till en anllan tidpunkt iuom
den förflutna tidelI (relativt).–: .
Scribebam episto1am,– quum amicus adesset. Hac ora-
tione habita omnes, qui aderant, auxiljum a C3esarechpetere
cOeperunt. Quum (på den tiden, då) Ca3sa1— in Galliam venit,
alte1—iūs factionjs principes erant haedui, alterius sequāni.
Imperfectum omwexlar i en berättelse med perfectum hi-
storicun1, så att —detta berättar tilldragelsel7na och ilnperfectun1
beskrifwer de åtföljande ollnständigheterna. He1vetii hOc
conatu destiterunt. Relinquebatur una per sequāllOs— via,
qua sequanis invitis prOpter angustias ire non poterant.
.His quu1n sua spOnte pers11adere— non p0ssent, legatOs ad
Dumnorigem lnittunt (miserunt). Isy1lnerhct anwändes i en
histo1:isk berättelse ilnperfectum
a)att beskIoifwa ocl) skildra tillstånd (trakter, na-
t1lrföre1nål). C3esar Alesiam circumvallare instituit. Erat
Oppidum in co1le summo, cujus radices duo duabus ex pa1–-
tibus flumina subluebant. —
ā b) att angifw,a åsigter, kunskaper, melIi1lgar och källIs-
lor, som3– förefunnos l)ob3 den halldlande personen. C3esa1— a1—mis
rem gerere constituit: videb”at enim, inimicorum in dies
1najoreln fieri exercitūm, suOrum animOs debilitari, repu-
tabatque, apprOpinquare hiemem. Datis, etsi non 5equum
loculln videbat suis, tamenA fretus nuInero copiarum con-
fligere conatus est. ch M
K2) utan afseellllde p—å någon annan tidpunkt inom den för-
fllutna tiden (absolut):
a) t—ill. angifwande af seder, sedwanor och i alImänl)et
något, solln plägade 1lpprepas. Anseres Rom3e publice ale-
bantur in CapitO1io. Socrates dicere.,solebat, omnes in eo,
quod scirent, satis esse ēel0quentes. Ofwerhufwud
b) när den berättande i tanken försätter sig tillbaka i den
förflutna tiden. och tänker sig såson1 ällll.u fortwarande i den.
Sunt, qui quidvis pe1–petiantur, dum, quod velint–, conse-
quantur, ut (såsonll) Sull1am et M. C1—assull1 videbamus.
An–m. 1. Imperfectum, som an ifwer ofulländad handIin. iförfluten
tid, betecknar ofta bllott försöket tifl en handling, som icke Mom till ut-
förande (Impel–f. de conatu). Quid est Cati1ina? Num dubitas id me im-
perante face1—e, quod jam diu faciebas? (wille, försök*te— att göra).
Anm. 2. Liksom i st. pel–f. histoI–icum ofta pr9esens i en lliflig
berättellse anwändes, så begagnas i st. f. imperfectum i en liflig framställ-
ning— eller beskrifning äfwen infinitiVus histol–icus. Quotidīe Cvesar h3edN1os
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
