Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Consecntio tempolvum. 205
maude tid, men futurum exact., onI bisatsens handling isamlna
tid föregår hufwudsatsens. 8ll swenskan av–wända wi i förra
fallet presens Mi bisatsen, i senare fallet prcsens eller perfektum i
bisatsen. En imperativus eller en som imperativus anwänd kon-
jun”kävus i hufw1ldsatseu gäller lika med ett futnrum.
a) Naturam si sequemur duceln; numquam aberra-
bimus.
b) Ut Asementem feceris, ita metes. De Carthagine nOn
ante vereri desinam, quam illam excisam esse cognovero.
ROmam quum venerO, quffi perspexero, scribam ad te.
DOnec eris felix, multos numerabis amicos;
Tempora .si fuerint (facta erunt) Mnubi1a, so1us eris.
c) Ado1escentes, quum relaxare animos vo1ent, caveant
intemperantjam, meminerint verecundi3e.
Anm. Om bisatsen till en hufwudsats i futurum ligger inom den
närwarande eller förslutna 1iden, måste han ui7crvckas med p1-εesens eller
pel—fectum. si quaeritis, plane, quid sentiam, enuntiabo.
För att uttrycka, att båda handlingarna skola i den tillkom-
mande tiden wara salntidigt fulländade, begagnas i båda satserna
futurum exactum.
Gratissimum mihi feceris (skall göl:a), si quam primum
ad me veneris (kommer). Qui Antoniuln oppresserit (under-
kufwar), is bellum pericu1osissilnun1 confece1Oit (skall ioch nled
detsallnIna göra slut på).
I swenskan begagnas i bisatsen pr3esens, il)Ufwudsatsen
futurum simpl., ofta med tilläg9 af en adverbiel tidsbestämning.
B. Consecutio temporum*)
§ 244. Med cOnsecutio temporum (teInpusföIjd) menar
man den ordning, hwari den konjunktive bisatsens verbum finitum
till tempus rättar sig efter hufwudsatsens. Sådane bisatser in-
ledas af
1) underordnande konjunktioner (konjunktionala bisatser),
2) relativa pronomina och adverb (relativa bisatser),
3) frågande pronomina och adverb eller frågepartiklar (indirekta
frågesatser).
Anm. I allmänhet är att märka:
1) att koniunktivens tempora till sin betl)delse icke skillia sig från indikaä-
vens. Blott i1n erfectll1m conjunctivi gör ett skenbart undantag, i det
att detta i bisatsen är bestämdt att följa på proete1-ita ihufwudsatsen
*) I sammanhang och fullständigt torde lläran om consec. temp. först
efter reglerna om konjunktiven böra inlä—ras. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
