Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2o6 Syntax.
och derföre anwändes om en handlling, som man i den direkta (obero-
ende) satselll uttcycker med ett perfectum histol–icum eller ett I–vesens,
såsom t. ex. i fölidsatser: pue1– de tecto decidit, ut c1—us t1:–ange1–et
(decidit et fl–egit), eller i indirekta frågesatser: s9epe cogitavi,ηquidnam
caus3e esset ( uidnam call1sve est?). Twärtom får på p1-aevens eller
futuruln i hu?wudsats icke följa impel—fectum conjunctiVi, ehuruwäl
i den direkta (oberoende) satsen ilnpe1–fectum indicativi skulle anllvändas,
såsom t. ex. Quis nescit, quanto in honore apud gra–cos muojca fuerit?
(icke esset, fastän jag kan säga: magno in honore — lnusica el–at).
7 .2) Konjunktiven behåller äfwen i con—oecutio temporuIn— samma betydellse,
. som han har i det oberoende (direkta) talet, t. ex. deliberant, quid
agant (hwad de.1skola göra); 11on—satis const—abat, quid age1—evt (hwad
de skulle göra). — n —
§ 245. Tempusföljden beror på det tidsförhållande, i hwilket
bisatsens l)andIing står till l)ufwudsatsens. Hwarje handling (tid)
HlIåste till l)warje a1Inan hand”ling (tid) stå i ett af—trcn1Ie förhål-
1flnden, af sa1ntidig, öfwerståndelI (föregåe1Ide) eller före-
ståeIIde. å
Anm. Cndast för de twenne af dessa förhållanden l)ar latinska språket
enkla former; det tredje eller förhållandet af förestående (ll-e1ativt futurum)
utmärkes med perifrastiska former. Då dessa forllner äro bildade af
pa1-ticipia och former för de twå förut nämnda förhållandena, afgifwa
dessa på wisst sätt regeln för hela tempusfölljden.
§ 246. a) I förhållande till nägot närwara11de utmärkes
det samtidiga med pra3sens och det öfwerståndna (d. w. s. för-
flutna) 111eTo perfectum (swenskans imperfectum bör alltså här
1ll11dwikas). Samma regel gäller för templlsföljd i förl)ållandc
1”iII något tiIlPonllmande, då conjunctiv—us till fut. I. och fut.
exactum har sa1Illma forIner, som pr3esens och pe1—f. conj.
Exempel:
I. Praesens. Nullum est animal pra3ter hominen1, qu0d
habeat aliquam ηu0titialn Dei. Non debet dubitari,
quin fuerint ante Homerum poeta3. ch
Pe1—fectum praesens— Audivi (jag wet rykteswis),
quid agas. Oblitus es, quid initio dixerim.
Futurum si1npl. Nem3o erit, qui censeat, a virtute
esse 1—ecedendull1. Quod nihil de ea re scripserim,
faci1e ignosces.
Futurum exact. Laudabo te, si; quid optimum
factu sit, inveneris.
II. I förhållande till något förflutet, utmärkes det samtidiga
med i1npe1–fectum och det öfwerståndna med plusquaIn-
pel—fectum. å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
