Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konjunktiven. 213
Meminerimus, etiam adversus infim0s justitiam esse
servandam. Ne difficilia 0ptemus.
Men för att uttrycka en befallning eller en föreskrift
anwändes konj. blott i 3 pers. eller, om det obestämda man är
subjek–t, 2 personen (Conjunctivus imperativus), sällan och nä-
stan blott hos skalder om en bestämd andra person.
Quam– quisque norit artem, in hac se exerceat. Feras,
quod vitare non possis. Quidquid ages, prudenterxagas et
respice finem.
Om förbu—d uttryckt med conjunctivus se § 284.
§ 252. Conjunctivus utmärker ett–antagande (Conj.
pOtentialis). Hjc–J qu3erat quispiam, antag att någon
frågar. Vendat vir bonus a3des: sint pestilentes et habeantur
salubres. En sådan sats har samma betydellse, som försatselI
i ett hypotetiskt sammanhang. Roges me, qualis natura deorum
sit: f0rtasse nihil respondeam = si roges me, nihil respOn-
dealn. Skalder bruka i sådant fall äfwen indikativUs. Negat
quis, nego: ait, ajo. Rides, maj6re cachinno concutitur.
Sunt Mfficenates, non deerunt, F1acce, MarOnes.
§ 253. Conjunctivus pI—3esentis eller perfecti uttrycker
ett nIedgifw ande (C0njuncti.vus concessivus). Sit hoc verum,
detta må ge—cna wara fant. Sit sane.summum malum dolere:
in eo qui non est, continuone fruitu1— summO bono?
Den1Ie konjunktivus inledes ofta af konjunktioner, isynuerhet
ut eller licet. .Licet ipsa vitiuln Sit ambitio, frequentel–
tamen causa virtutum est. Ifr conjunctiones concessiv3e
§ 278. Negationen wid denne konjunktivus uttryckes 1ned ne.
Ne Sit sane summum malum dolor, malum certe est.
§ 254. ConjunētiVus begagnas i twekande eller twif-
lande frågor, i hwilka frågas efter ett råd, en befallning, ett be-
slut, eller i hwilka någons föreställnillg eller yttrande om en sak
med förwåning ifrågasättes (sw. skfiall, skulle; conj. dubitativus).
Med afseende på de frågor, som gälla en befaIIIlling eller ett be-
slut, är att märka, att swenskan för närwarande tid brūkar både
presens och imperf. (skall och skulle), det senare med den bi-
betydelse, att det, som ifrågasättes, är ogörligt eller orimligt och
frågesatsen lika med negativ sats. Latinet l)ar i båda fallen pra3s.
conj. För förfluten tid, för l)wilken f1—ågan alltid är af det sc-
nare slaget, begagnar swe11skan regelbundet plusqf. conj. och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
