Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Imperativus. 235
bum interrogandi, sentiendi eller dicendi eIIer ett annat luot-
swarande uttryck, så sättes predikatsverbet i konjunktivus (kon-
junktivus i indirekta frågesatser).
Athenienses miserunt Delphos consultum, quidna1l1 fa-
cerent de rebus suis. In beneficio videndum est, quandO et
cui et quemadmodum et quare demus.
Se widare frågesatscr §§ 306—310.
I1nperativ1ls.
§ 283. Imperativus uttrycker icke blott en befallning, 1lltall
ofta äfwen e1I bön, en föreskrift och en uppllnaning.
a) Imper”ativus pr3esentis begagnas, när befallningen gif-
wes eI1 bestämd person och någol befalles, som antinge1I skall skc
strax eller som, ifall det rcdan sker, skalI fortfarande ske.
b) Imperativus futu1—i, som uttrycker, att något skall ske
framdeles på en wiss tid eller i alla kom!nande fall, begagnas,
1:o) när en temporal eller kondicional försats i fut. föregår, och
2:o) i lagar, soIu äro gifna för alla och för alla kommande tide1:,
i testamenten och i allmänna regler.
a) Abi in mala1Il rem. Dic, cur hic. Vale. Curac ut
valeas. Si quid in te peccavi, ignOsce. Patres conscripti,
subvenite misero mihi, ite obviam injuria9.
b) Quum–— valetudini tua9 c0nsulueris, tum cOnsulito na-
vigationi. Prius –audite paucis; quod quum djxero, si pla-
cuerit, tacetote. Reln Vobis propona1n: vos eam suo, nol1
nomiūis pondere pendit0te (quum prOposuero). Cras petito:
dabitur; nu11c abi. RegiO imperio duo sunto iique consules
appellantor; il1is salus popu1i suprema lex esto. Servus
meus Stichus lliber estO (testamentarisk bestämmelse). IgnOscitO
sa3pe alteri, numquam ti.bi. Laudato ingentia rura, exiguum
colito. Apud judices vera loqujtor.
Anm. 1. För att uttrycka en befallning i miIdare ton anwänd.es
velim med konjunl—tivus, t. ex. dicas Velīm (§ 26O, Anm. 5) eller ock till–
sättes quae.go till imperativus. Tu, qua3so, crebro ad me scribe. Omittc
ivtll, quve8o. -
Anm. 2. OmslTifningen med fac och konjunktivus tjenar a!–l skärpa en
imper. pra3sentis. Fac, Venias (laga, att du kommer). Se § 26O, Anm 5.
I tredje personen uttryckes, utom i lagspråket, en befallning,
bön o. s. w. wanligen med konjunktivus. Se § 252.
§ 284. Ett förbud uttryckes wanligcn med ne (nihil,
nemo) och konjunktiv.us, och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
